Ibland kan det vara så skönt att öppna ventilerna. Vad menar jag med det? Jo, att se en riktigt romantisk film och få gråta ordentligt. Ensam. Utan att någon stör genom att förstulet kolla om hakan darrar eller att jag tvingas bita ihop käkarna för att inte snyftningarna ska släppas ut. Vet inte varför jag har detta märkliga behov av att få gråta. Ibland är det bara så.
Ikväll var det dags att öppna ventilerna. Jag hyrde en film på Konsum som verkade uppfylla alla kriterier; romantik och dödlig sjukdom. Mer eller mindre en garanti för att mina tårkanaler skulle svämma över. Och det gjorde de. Med råge. Jag är otroligt blödig.
Filmen jag såg heter "Love in Manhattan". Kan rekommenderas om du är romantiskt lagd och behöver få gråta en skvätt. Jag grät så att tårarna droppade ner på bröstet och snoret rann. På något konstigt sätt är det ett slags befrielse. Jag känner mig lättare. Det är skönt att få gråta ordentligt även om det bara är till en film. Ögonen är helt rödgråtna och svullna. Som ett brev på posten kommer huvudvärken som inte är lika befriande. Jag kommer iallafall att sova gott (vilket jag faktiskt nästan alltid gör).
Nu somnar jag till Karlavagnen. Temat är kreativitet. Kan bli intressanta samtal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar