Ramlar!

Precis hemkommen från en magisk kväll i Huskvarna Folkets Park. Det blev en kväll än bättre vad jag förväntat mig. Kan nästan inte sluta att le. Hur larvigt är inte det när man är 42? Men kan man annat än älska Håkan Hellström som ger allt på scen? Vilken energi. Vilken känsla.

Jag är hes. Omtumlad.

Det här är en kväll som jag kommer att leva länge på. Ett minne att plocka fram när det känns lite tungt. Man behöver såna minnen när de grå dagarna ska passeras, övervinnas.

Håkan, käre Håkan

Nu är det faktiskt inte min man jag avser med rubriken på detta inlägg. Det finns faktiskt två Håkan i mitt liv. Min man Håkan sedan snart 20 år tillbaka och så Håkan Hellström. Det är den senare Håkan som just nu får mina känslor lite extra i svall. På CD:n snurrar Hellströms senaste skiva. Gillar skivan. Njuter. Vackert. Känsligt. Helt i min smak.

Om du vill ha ett litet smakprov, kolla här. Kan man göra annat än älska denne man?