Bitterfittan

Igår var jag på premiären av "Bitterfittan" på Spira i Jönköping. En fantastiskt bra föreställning som jag hoppas blir utsåld! Hanna Schön är otroligt bra och lyckas hålla publiken i sitt grepp hela tiden.

När jag läste boken blev jag provocerad av att författaren(?) menar att det inte finns några lyckliga äktenskap. Vem avgör det? Hur mäts lycka?

När jag såg föreställningen igår var det med en hel del igenkännande från småbarnsåren. Det var riktigt slitigt med tre barn födda inom en period på fyra år och relationen var ingen dans på rosor varje dag. Inte "Starlet-rosa" om man säger så.. Var det så här det skulle vara?
Men är inte livet så? Det går upp och ner och ibland krockar livets vardag och verklighet med ens egna föreställningar om hur det egentligen borde vara. Är allt alltid rättvist? Och vad är rättvisa? Hur mäter man t ex hemmaarbetet rättvist? Och måste man inte ibland jämka, ge och ta, för att klara den praktiska familjevardagen? Är man mindre lycklig då? Är man mindre jämställd då?

Det finns ingen given mall för hur familjer ska leva sitt liv. Inget rätt eller fel. Det måste vara upp till varje familj att avgöra hur man ska klara sin vardag och jag skulle aldrig drömma om att sätta etiketten lyckligt eller olyckligt, jämställt eller ojämställt äktenskap på någon annans äktenskap utifrån mina egna mallar. Hur man lever sin vardag i en familj avgör man tillsammans.

Boken gjorde mig mest provocerad och kanske lite irriterad, föreställningen fångade mig då den tog mig tillbaka till småbarnsårens alla tankar, slit och känslor.  Gå och se "Bitterfittan"!

Jnytts recension av "Bitterfittan"