Dagens fynd!

Vem har sagt att sjukvård är shopping?!?

Landstinget i Norrbotten har lagt ner akutkirurgin i Kiruna. LKAB erbjuder sig nu att finansiera akutkirurgin på orten. Men möts av ett märkligt svar från landstingsrådet Britt Westerlund (S): "– Det handlar inte om finansiering. Det handlar om att ha en akutkirurgi som är medicinsk säker. Det här handlar inte om köp och sälj. Sjukvård handlar inte om shopping."

Köp och sälj? Shopping? Vad menar hon?

Börjar undrar om det gått ut ett dekret från Sveavägen om att socialdemokratiska landstingspolitiker ska prata om shopping när alternativ till landstingsdriven vård diskuteras? Seriöst är det hur som helst inte.

Omsorg om vår nästa?

Läser i Expressen om Börje 85 år som dött av följderna av bristande omvårdnad om man ska tro vad som skrivs. Jag ursäktar inte att/om vårdboendet har brustit i omvårdnaden. Inte alls. Men det som gör mig smått upprörd (och det kan verka mycket plumpt) är att sonen och hans familj nu vill anmäla vårdboendet. Det kan kanske vara befogat. Men, när sonen i artikeln säger att han såg sin pappa sista gången några dagar före julafton och pappan avled 10 januari får iallafall jag en massa frågetecken i huvudet. Särskilt om han uppger att pappan blivit allt mer deprimerad och slutat äta och dricka. Varför var han då inte hos sin far den sista tiden? Kan låta hårt. Men har vi inte ett särskilt ansvar för våra föräldrar? Är ansvaret samhällets när det blir jobbigt?

Artikeln i Expressen gör mig bedrövad. Dels för att Börje verkar ha lidit den sista tiden i sitt liv, men också för att artikeln (om den är sanningsenlig) kanske visar på ett dystert tidens tecken. Att vi inte verkar ta oss tid för våra gamla och sjuka föräldrar, utan överlämnar det helt åt samhället. Samhällets omsorg kan aldrig ersätta barnens närvaro och omsorg den sista tiden i livet. För mig är detta ofattbart. Vet själv hur mina föräldrar släppte allt när min farmor var dålig och hur de vakade vid hennes sida ända in i det sista. Hon hade en nära anhörig vid sin sida till sista andetaget. Jag brottas redan med tankar och funderingar på att vi bor 17-20 mil från våra föräldrar och de blir inte yngre för varje dag som går. Har inte vi barn ett särskilt ansvar för våra föräldrar på ålderns höst? De har ju fött, fostrat och haft omsorg om oss. Älskat oss, även när vi kanske inte förtjänat det.

Jag hoppas innerligt att artikeln inte är sanningsenlig.

Fyrbent spökskrivare

Hm. Lämnade datorn i soffan med ett dokument öppet. Katten lyckades radera all text och ändra den. Fungerar nuvarande text som insändare i JP?;-)

Hägglund i Dagens Samhälle

I senaste numret av Dagens Samhälle finns en läsvärd intervju med Göran Hägglund. Han säger bl a att vi landstingspolitiker är för anonyma och måste ta för oss mer i debatten och inte låta läkarna ha kommandot. Att vi (landstingspolitiker) måste våga ta ett kliv framåt. Visst kan vi ta för oss mer i debatten, men jag vill nog inte påstå att vi är styrda av läkarna. Och jag tror inte att läkarna håller med om det heller.

Det jag fastnade mest för i intervjun är Hägglunds resonemang om att förändra bilden av Kristdemokraterna. Att partiet varit allt för förtjust i pekpinnar och vill att det ska släppa taget om sin längtan att ställa allt tillrätta.

"Politiker bör göra halt och fundera över vilka problem som ska lösas av politiker. Men så eftertänksamma har vi inte varit."

Hittar tyvärr ingen länk till intervjun.

Patientens eller politikernas fokus?

Noterade i gårdagens JP att (S) säger nej till att ens ta fram en modell för vårdval inom specialiserad öppenvård.

Vulgärargument som "finns en risk för att våra sjukhus blir som vårdgallerior där man kan gå in och shoppa vård till lägsta pris" hör inte hemma i en seriös politisk diskussion.
Undrar om Eskdahl ens läst handlingen till Planeringsdelegationens möte?!? Och Eskdahl borde väl veta att vårdval bygger på LOV, vilket gör att man inte konkurrerar om lägsta pris. Priset bestämmer ju uppdragsgivaren, d v s vi landstingspolitiker genom den s k Regelboken.

I underlaget till beslut som Landstingsstyrelsen ska ta ställning till står det bland annat: "Modellen ska syfta till att utveckla bättre och effektivare sätt att möta befolkningens vårdbehov och ta sikte på helheten där även vidareutveckling av vårdvalssystemet i primärvården är central." Vidare finns ett antal kriterier som modellen ska bygga på, ett av dem är att det är patienten som väljer vårdgivare.

Nej, S är än en gång ute och försöker vilseleda och skrämma upp länsinvånarna genom att måla upp de märkligaste bilderna av ett fantasiscenario. Ärligt talat vet jag inte var dessa fantasier kommer ifrån.

Kan tyvärr inte länka till artikeln i JP.

Det här med bilder...

Igår hade jag förmånen att få medverka på Kristdemokraterna i Vimmerbys årsmöte. Min landstingsrådskollega i Kalmar, Gudrun Brunegård, tog några bilder på mig när jag talade. Och jag skrattade när jag såg mig själv. Undrar stilla, varför ser det ut som att jag sjunger eller leder en kör på alla bilder?!?

Har du Hjärnkoll?

Personligen tycker jag att Hjärnkoll är en av regeringens viktigaste satsningar för psykisk hälsa. Ett projekt som handlar om att stärka kunskapen om psykisk sjukdom och ohälsa samt att förändra attityder kring detta. Om det har jag skrivit tidigare här på bloggen. Därför är jag glad över att Läns-LAKO (samverkan mellan Landstinget och kommunerna) i torsdags beslutade att Jönköpings län ska ansöka om att bli kampanjlän för Hjärnkoll. Det finns mycket arbete att göra för att krossa fördomar, förändra attityder och öka kunskapen om psykisk sjukdom och ohälsa. Inte minst mötte jag detta i valstugan under valrörelsen.

Samverkan krävs för barnens bästa

Jag har precis läst BRIS-rapporten 2012. Ingen rolig läsning alls. Allt för många barn och unga mår inte så bra som vi skulle önska att de gjorde. I rapporten pekar BRIS bl a på att det behövs bättre samverkan mellan kommun och landsting och tydligare ansvarsfördelning om vem som gör vad när ett barn/ungdom drabbas av psykisk ohälsa. Barnen ska få rätt stöd och hjälp, inte bollas emellan olika instanser. Rapporten pekar också på att det är oklart vart barn och unga i åldern 6-18 år ska vända sig när de mår dåligt.

Genom modellområdesarbetet barn och unga psykisk hälsa har vi (landstinget och Jönköpings och Eksjö kommun) just jobbat med dessa frågor. Handlingsplaner finns framtagna och de genomförs nu. För övrigt sprids detta arbete nu till alla länets kommuner. En del i arbetet har just varit att "täppa till glappet" i vården för barn och unga i åldern 6-18 år som drabbats av lindrigare psykisk ohälsa. De som inte behöver den specialiserade barnpsykiatrin på BUP. Jag är därför glad över att det startar en psykosocial enhet i Jönköpings kommun i augusti. Just för att möta dessa behov. Det sker i samarbete mellan kommun och landsting. Det ska bli intressant att följa detta arbete. Det är så viktigt att rätt insatser sätts in i ett tidigt skede. Vi måste se barnen och deras behov i tid!

BRIS-rapporten 2012 finns att läsa här.

Effektiviseringar i vården

Är på ett intressant seminarium om effektiviseringar i vården. Sundesson från Socialstyrelsen påtalar att det är först de senaste mandatperioderna som det verkligen hänt något när det gäller patientsäkerhetsarbete.
Känns gott att höra att Kristdemokraterna gör skillnad!

Föreläsarna påtalar vikten av värderingar, etik och moralisk kompass i effektiviseringsarbetet.

Sammanfattningsvis handlar effektiviseringar i vården om att veta vad man gör, gör rätt från början och jobbar med vårdprocesser med patientens behov i fokus.

Engagerat tal av Hägglund

De varma och långa applåder som mötte Göran Hägglund när han gick upp på scenen för att hålla sitt anförande, visar vilket stöd och förtroende han har i partiet.
Och vilket tal han höll. Det var engagerat, ideologiskt och kryddat med hans underfundiga humor. Det var kanske hans bästa tal.
Läs det!http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Tal/120127Vasteras

På väg till Västerås

Sitter i bussen som tar oss till Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar och extra riksting i Västerås. Ser fram emot att träffa vänner och kollegor från hela landet och ta del av bra seminarier.

Jag hoppas att morgondagens extra riksting blir ett avstamp som gör att partiet kan lägga allt engagemang på att föra ut kristdemokratisk politik. Det har varit en jobbig och sorglig höst/vinter. Jag kommer att lägga min röst på Göran Hägglund. Jag anser att det är han som är bäst lämpad att leda Kristdemokraterna till nya framgångar.

Jag är lite asocial på bussen och sitter för mig själv med Håkan Hellström i lurarna. Livekonserten från Way Out West är helt underbar. Energi och kärlek. Jag blir lika fånigt rörd varje gång jag hör "Ramlar". Lyssna själv! Det är mäktigt. http://open.spotify.com/track/0P6GCzJ3BsXSQLTkMFTNSB

Köksbordets lov och traditioner

Jag gillar den italienska matkulturen. Ja, den är så mycket mer än gudomligt god mat. Jag har följt serien "Två hungriga italienare" på svt (se inte programmen på fastande mage!) och de sjunger verkligen köksbordets, matens och familjens lov. Att det är runt det stora bordet som livet rör sig. Fundera själv på var de mest intressanta och viktiga samtalen förs. Jo, runt matbordet och i köket.

Vi har Paolo Robertos stor italienska kokbok och den kan jag varmt rekommendera. Härliga recept tillsammans med målande beskrivningar om det italienska livet, familjen och maten. Hans recept hittar du här.

Stefano Catenaccis stora italienska kokbok kan också varmt rekommenderas om man gillar det italienska köket. Underbara bilder och texter. Även hans recept finns samlade här.

Som ni förstår gillar jag det italienska köket och vi har ett antal kokböcker med italiensk mat. Vet inte om jag törs räkna efter hur många vi har...

Både de två hungriga italienarna, Roberto och Catenacci skriver om hur matrecepten och traditionerna går vidare inom familjen. Hur viktiga farmors och fastrars recept är. Att laga mat tillsammans och föra kunskapen vidare. Är vi lika måna om det här i Sverige? Själv har jag ett antal kakrecept som jag  fått från farmor och mormor som jag använder när jag ska baka till kalas. Recept som betyder mycket och som jag sparat. Men för vi den svenska mattraditionen, den svenska husmanskosten, vidare i generationer? Själv får jag nog erkänna att vi allt för sällan äter gammal hederlig husmanskost här hemma. När barnen var små var de ofta med och lagade mat och visst har de frågat om recept. Men betyder vår matkultur lika mycket för oss?

I Italien finns ofta saluhallar och marknader där man kan köpa kött, fisk, skaldjur, frukt och grönsaker till en billig penning. Jag älskar att gå runt i dessa saluhallar och insupa atmosfären och drömma om att så här skulle jag vilja ha det hemma, för här i Sverige är det ju mycket dyrare att gå till en saluhall och göra sina inköp till en god middag. Istället blir det en tur till en stormarknad för att leta upp ingredienser. Inte samma tjusning, men kanske mer rationellt? Vet att E nere i Tursi tycker att jag måste ta det mer lugnt. Han tycker att svenskar (hur många har han träffat?) har för bråttom i livet. Livet tar tid. "Piano, piano" som han säger till mig.

Igår, när snön yrde utanför knuten, bjöd vi ett par goda vänner på en italiensk middag. Vi testade nya recept och de föll gästerna väl i smaken. Tror inte att de åkte hem hungriga. Vad vi bjöd på? Det kan du läsa om här. Och visst blev det både skratt och härliga samtal över farmors gamla blå bord när den italienska middagen intogs. Bordet var dukat med bl a våra egna bröllopsgåvor, mina föräldrars och en duk som mormor broderat. Funderar på om vi har värnat mer om de materiella arven från våra äldre släktingar (även om de inte inbringar mer än ett fåtal kronor om de skulle säljas, om några alls?) än de immateriella som recept och berättelser?

Mormor!

Det blev en lite annorlunda födelsedag igår. Istället för det "italienska" firande som vi planerat, åkte vi till Göteborg.
Vår dotter som bara väntade på att det skulle bli dags för förlossning, ville att vi skulle komma till dem och hjälpa till med att få tiden att gå. Vi åkte till dem i Utby. Min uppgift blev att klocka värkarna med hjälp av en fiffig app och massera ryggen. På kvällen skjutsade vi dem till förlossningen. Vi, de blivande morföräldrarna, åkte tillbaka till Utby och väntade.

Söndagen blev en dag av väntan och längtan och samtal/sms med dem på förlossningen. I eftermiddags föddes vårt första barnbarn, ett litet underverk som heter Stella. Eftersom vi var i Göteborg och har en liten bit att åka, fick vi tillåtelse att besöka dem på förlossningen. Vilken ynnest!
När Stella var 1 timma fick jag hålla i henne och hon är ljuvlig. Jag njöt!

Både mor, far och barn mår bra och jag är så glad för deras skull. Och stolt över min dotter.

Jag är en glad, trött (det tar på krafterna att bli mormor) och stolt mormor även om barnmorskan inte tyckte att jag var direkt sinnebilden av en mormor;-)