Från I till T-samhälle

Mats Lindgren, Kairos future, är alltid lika intressant och tankeväckande att lyssna till. Idag föreläste han om trender och utmaningar inför Regionstyrelsen. Han pratade om T-samhället, tankesamhället, som karaktäriseras av professionella nätverk, högutbildade i privat sektor, stora täta regioner, nya företag, unga branscher, patent och specialiserade. Jönköpings län är inte ett T-samhälle, utifrån dessa kriterier. Hur kan Jönköpings län bli ett T-samhälle? Ja, vägen dit kommer förhoppningsvis att stakas ut i den nya regionala utvecklingsstrategin (RUS) som ska arbetas fram i en bred process. Ska bli intressant att vara delaktig i det arbetet!

Pimpade glödlampor

Vad vore livet utan böcker?

Fynd på årets bokrea

Ofrivillig sponsor

Jo, jag vet att jag är landstingsråd i Jönköpings län men det har inget med mina fotbollssympatier att göra. Man byter inte fotbollslag bara för att man flyttat eller får en politisk position. Vill bara säga det innan du läser resten av inlägget.

Hörde på radion att J Södra har tecknat ett nytt sponsoravtal med Atteviks och VW. Bra för Södra och fotbollen i Jönköping.

Men...

Som landstingsråd är jag ålagd att ha tjänstebil. Landstinget har avtal med Atteviks. Vill man köra så miljövänligt som möjligt är det en VW som körs på biogas som gäller. Ja, ni förstår. Jag kör runt med en VW biogasbil från Atteviks och sponsrar därmed J Södra...

Hur bra är din vårdcentral?

Idag presenterades den nationella Patientenkäten som redovisar patienternas nöjdhet med sin vårdcentral och den vård som ges.

1 juni 2010 infördes vårdval i Jönköpings län och patienten väljer själv vilken vårdcentral hen vill gå till. Enkätresultatet visar att det finns skillnader mellan vårdcentralerna i länet. Det finns skillnader mellan vårdcentralerna Bra Liv (Landstingets) och mellan de privata. Enkäten blir på detta sätt en del i ett förbättrings- och utvecklingsarbete. Det är ju numera konkurrens om patienterna. Patienterna kan själva gå in och jämföra resultaten för vårdcentralerna. Man kan kalla det "konsumentupplysning". Är du nöjd med Din vårdcentral?


Glädjande är att att länsinvånarna i högre grad än befolkningen i riket anser att de får den vård de behöver och att man gärna rekommenderar sin vårdcentral. I övrigt ligger länets vårdcentraler på rikssnitttet.

Fler bilder från Rom

En stad att återkomma till

Rom är en stad som jag älskar. En vacker stad med ett speciellt ljus, luft och doft. En stad full av vackra byggnader, piazzor, madonnor, statyer och fontäner. Historiens vingslag finns ständigt närvarande. Rom är en stad som man kan återkomma till gång på gång och ständigt upptäcka nya pärlor.

Den 9-13 februari var jag och H i Rom tillsammans med svärmor och Uffe. Vi hade fem soliga, härliga vårdagar där vi visade dem Rom. Vi gjorde allt det där som man ska göra och se som turist. Givetvis kan man inte låta bli att gå på fotboll om tillfälle ges. Jag och H såg Roma-Napoli. Tyvärr blev det stryk för mitt Roma. Men att få höra den vackra hymnen "Roma, Roma, Roma" sjungas av supportrarna ger tårar i ögonen och angenäma rysningar. Så vackert!

Här är ett par bilder från dagarna i Rom:

Nya bilen!

Som landstingsråd är man ålagd att ha tjänstebil och i måndags var det dags för mig att hämta min bil. Det är en Passat och drivs på biogas. Det var en liten cermoni där jag fick avtäcka bilen och fotograferas. Visst är bilen fin! Och stor (jmf med vår lilla Astra)!

Fick en genomgång av bilen i samband med leveransen och kanske en tredjedel gick in...

Nu har fotbollssäsongen börjat!

Idag tog vi en 'premiärtur' med nya bilen till Kopparvallen för att se träningsmatchen mellan Bönderna -IFK Norrköping. Regnigt och kallt, men är det försäsongsmatch så är det. Kul att se nyförvärven. Men IFK har en del att jobba på inför premiären. Mindre roligt var det att en idiot bland Pekingsupportrarna kastade in en smällare nära en av bollkallarna. Man skäms! Såna personer har inte på fotbollsarenor att göra! Förresten slutade matchen 1-1 och mina tår tinade i höjd med Slaka. Nästa lördag hoppas jag att det är lite varmare när jag ska se fotboll - på Olimpico!

Om att leva under den ekonomiska marginalen

Rädda Barnen har presenterat sin rapport om barnfattigdom i Sverige och den har ökat de senaste åren. Barnfattigdomen minskade fram till 2007 och det är tydligt att den ekonomiska krisen har slagit hårt mot de allra mest utsatta. Bristen på arbete slår hårt mot familjerna.

Mikaela Valtersson upplevde hur det var att växa upp under knappa förhållanden. Själv har jag erfarenheten av att vara förälder och se att pengarna inte räcker till för att ge barnen det de vill ha och önskar. Vi råkade bli med barn i "fel ordning". Ingen tryggad ekonomi, ingen hög föräldrapenning o s v. Men valet var trots allt inte svårt trots att jag bara var 19 år när vi fick vårt första barn. Och våra föräldrar har varit guld värda i sitt stöd! Jag blir rörd när jag tänker på hur våra föräldrar köpte både till barnen kläder och tog mat ur sin frys för att hjälpa oss. Har vi tackat dem nog för det?

Dagarna före barnbidrag ekade det när vi öppnade kyl och frys. Jag kan lova att kreativiteten var stor! Men på något mirakulöst sätt klarade vi oss alltid. Men tufft var det.

Våra barn har inte växt upp med märkeskläder, chartersemestrar (har aldrig varit på det), fritidsaktiviteter som kostat pengar eller dyra prylar. När de fick gå på bio poppade vi popcorn hemma och de hade saft med sig i en flaska. De klagade inte då. Om jag frågar dem nu, säger de att de har fått en helt annan förståelse för pengars värde.

Visst är det otroligt tufft att leva under den ekonomiska marginalen. Jag har gråtit många många tårar. Minns nog allra mest när jag grät när vi fick avslag för försörjningsstöd när det var som allra tuffast med beskedet att det var för att "jag själv valt att studera". Som om det var ett val? Vad skulle jag ha gjort?!? Jag hade ju ingen arbetserfarenhet, ingen A-kassa och tre barn att försörja tillsammans med min man som jobbade inom monteringsindustrin (inget höglönejobb direkt). Minns också när dottern kom hem efter skolan och var ledsen när hon skulle berätta om sitt sommarlov. Många av hennes klasskamrater hade ju firat sina sommarlov "hemma" hos sina släktingar i Turkiet, Libanon och Syrien. Hur kul var det då att berätta om sitt sommarlov hemma i Norrköping? Hon fick aldrig gå i dansklass trots att hon så gärna ville göra det. Vi hade inte råd med avgiften.

Jag skulle gärna se att barnbidraget var inkomstrelaterat. Det är inte tänkt att gå direkt in på ett bankkonto, utan för att användas för barnens mat, kläder mm. Barnbidraget bör riktas till dem som behöver det mest!

Men nyckeln är trots allt ett arbete. Det ger trygghet. Sommaren 2000 var första gången som både jag och min man hade heltidslön samtidigt. Det firade vi med tältsemester på Öland tillsammans med barnen. Det var vår första "semester". Då var vårt äldsta barn 12 år. Vi lagade vår mat själva och maken höll på att bränna upp halva campingen:-) Men semester hade vi!

De politiska insatserna bör riktas mot att underlätta för fler att få arbete. Inte ökade bidrag, men gärna inkomstrelaterat barnbidrag. Genom arbete och lön får man möjlighet att stå på egna ben. Varför ska de familjer som kan sätta in barnbidragen på barnens bankkonto få barnbidrag?

Visst är det tufft att leva på eller under den ekonomiska marginalen, men samtidigt lär sig faktiskt barnen att inte ta allt för givet. Barn behöver inte märkeskläder och prylar för att må bra och utvecklas som personer. Det viktigaste är föräldrarnas stöd och kärlek, inte märkeskläder och prylar. Kanske kan skolan vara lite mer pedagogisk och uppmärksam och inte ta för givet att alla barn har gjort semesterresor under sommarlovet.

Våra föräldrar gjorde vad de kunde för att hjälpa oss när vi behövde det. Vi gör detsamma för våra barn. Jag förstår och känner med de föräldrar som kämpar och sliter och gråter för att få ekonomin att gå ihop. Jag har själv varit med om det. Det är tufft.

Om vi klarade det som föräldrar kan bara våra barn svara på.

Ett tomrum

Ja, det är ett tomrum i dubbel bemärkelse hemma i huset i Tenhult. Igår flyttade vår äldste son hemifrån och i dagarna två har vi burit och fixat. Politiken har skötts via telefon. Familjen är viktig för mig. Det känns bra att han är redo att stå på egna ben, men samtidigt lite vemodigt. Han är stor nu vår lille kille. Och självständig! Det är lätt att bli nostalgisk. Det var ju inte så länge sen han knatade iväg till skolan med en alldeles för stor ryggsäck för den lille killen...

Mitt i allt undrar jag varför våra barn alltid lyckas med att hitta en lägenhet högst upp i hus utan hiss?!? Det tär på krafterna och känns i ryggen att bära soffor mm. Pust. Men nu är han på plats.

Nu har vi ett rum över här hemma. Vad ska vi göra av det rummet? Det får bida sin tid.