Om att leva under den ekonomiska marginalen

Rädda Barnen har presenterat sin rapport om barnfattigdom i Sverige och den har ökat de senaste åren. Barnfattigdomen minskade fram till 2007 och det är tydligt att den ekonomiska krisen har slagit hårt mot de allra mest utsatta. Bristen på arbete slår hårt mot familjerna.

Mikaela Valtersson upplevde hur det var att växa upp under knappa förhållanden. Själv har jag erfarenheten av att vara förälder och se att pengarna inte räcker till för att ge barnen det de vill ha och önskar. Vi råkade bli med barn i "fel ordning". Ingen tryggad ekonomi, ingen hög föräldrapenning o s v. Men valet var trots allt inte svårt trots att jag bara var 19 år när vi fick vårt första barn. Och våra föräldrar har varit guld värda i sitt stöd! Jag blir rörd när jag tänker på hur våra föräldrar köpte både till barnen kläder och tog mat ur sin frys för att hjälpa oss. Har vi tackat dem nog för det?

Dagarna före barnbidrag ekade det när vi öppnade kyl och frys. Jag kan lova att kreativiteten var stor! Men på något mirakulöst sätt klarade vi oss alltid. Men tufft var det.

Våra barn har inte växt upp med märkeskläder, chartersemestrar (har aldrig varit på det), fritidsaktiviteter som kostat pengar eller dyra prylar. När de fick gå på bio poppade vi popcorn hemma och de hade saft med sig i en flaska. De klagade inte då. Om jag frågar dem nu, säger de att de har fått en helt annan förståelse för pengars värde.

Visst är det otroligt tufft att leva under den ekonomiska marginalen. Jag har gråtit många många tårar. Minns nog allra mest när jag grät när vi fick avslag för försörjningsstöd när det var som allra tuffast med beskedet att det var för att "jag själv valt att studera". Som om det var ett val? Vad skulle jag ha gjort?!? Jag hade ju ingen arbetserfarenhet, ingen A-kassa och tre barn att försörja tillsammans med min man som jobbade inom monteringsindustrin (inget höglönejobb direkt). Minns också när dottern kom hem efter skolan och var ledsen när hon skulle berätta om sitt sommarlov. Många av hennes klasskamrater hade ju firat sina sommarlov "hemma" hos sina släktingar i Turkiet, Libanon och Syrien. Hur kul var det då att berätta om sitt sommarlov hemma i Norrköping? Hon fick aldrig gå i dansklass trots att hon så gärna ville göra det. Vi hade inte råd med avgiften.

Jag skulle gärna se att barnbidraget var inkomstrelaterat. Det är inte tänkt att gå direkt in på ett bankkonto, utan för att användas för barnens mat, kläder mm. Barnbidraget bör riktas till dem som behöver det mest!

Men nyckeln är trots allt ett arbete. Det ger trygghet. Sommaren 2000 var första gången som både jag och min man hade heltidslön samtidigt. Det firade vi med tältsemester på Öland tillsammans med barnen. Det var vår första "semester". Då var vårt äldsta barn 12 år. Vi lagade vår mat själva och maken höll på att bränna upp halva campingen:-) Men semester hade vi!

De politiska insatserna bör riktas mot att underlätta för fler att få arbete. Inte ökade bidrag, men gärna inkomstrelaterat barnbidrag. Genom arbete och lön får man möjlighet att stå på egna ben. Varför ska de familjer som kan sätta in barnbidragen på barnens bankkonto få barnbidrag?

Visst är det tufft att leva på eller under den ekonomiska marginalen, men samtidigt lär sig faktiskt barnen att inte ta allt för givet. Barn behöver inte märkeskläder och prylar för att må bra och utvecklas som personer. Det viktigaste är föräldrarnas stöd och kärlek, inte märkeskläder och prylar. Kanske kan skolan vara lite mer pedagogisk och uppmärksam och inte ta för givet att alla barn har gjort semesterresor under sommarlovet.

Våra föräldrar gjorde vad de kunde för att hjälpa oss när vi behövde det. Vi gör detsamma för våra barn. Jag förstår och känner med de föräldrar som kämpar och sliter och gråter för att få ekonomin att gå ihop. Jag har själv varit med om det. Det är tufft.

Om vi klarade det som föräldrar kan bara våra barn svara på.