Ett tomrum

Ja, det är ett tomrum i dubbel bemärkelse hemma i huset i Tenhult. Igår flyttade vår äldste son hemifrån och i dagarna två har vi burit och fixat. Politiken har skötts via telefon. Familjen är viktig för mig. Det känns bra att han är redo att stå på egna ben, men samtidigt lite vemodigt. Han är stor nu vår lille kille. Och självständig! Det är lätt att bli nostalgisk. Det var ju inte så länge sen han knatade iväg till skolan med en alldeles för stor ryggsäck för den lille killen...

Mitt i allt undrar jag varför våra barn alltid lyckas med att hitta en lägenhet högst upp i hus utan hiss?!? Det tär på krafterna och känns i ryggen att bära soffor mm. Pust. Men nu är han på plats.

Nu har vi ett rum över här hemma. Vad ska vi göra av det rummet? Det får bida sin tid.