Debatt om Framtidens sjukvård

Här är mitt anförande i debatten om Framtidens sjukvård som hölls på Landstingsfullmäktige:

Framtidens sjukvård


Ordförande, ledamöter

Framtidens sjukvård – en rubrik som både inrymmer förväntningar och utmaningar. Förväntningar i form av att det i dag är möjligt att genomföra behandlingar och ingrepp som hade varit otänkbara för tidigare generationer. Tidigare dödliga sjukdomar kan i högre grad botas, och mycket lidande kan förhindras. Till exempel har överlevnaden i cancer ökat den senaste 40-årsperioden och fortsätter öka tack vare bättre diagnostik och effektivare behandling. Förväntningar i form av ny medicinsk teknik, behandlingar och läkemedel som ger fler människor möjligheten till ett gott liv.

Och förväntningarna ökar. Det är inte bara individers underliggande behov som styr efterfrågan på vård, utan även vad de förväntar sig av vården och patienterna är i dag mer informerade. Dessa förväntningar höjs i takt med ökat välstånd och yngre har idag högre krav på vården än äldre.

Utmaningar i form av en allt åldrande befolkning som ska försörjas av färre samtidigt som nya läkemedel, behandlingsmetoder och medicinsk teknik ger möjligheter. En ekvation som inte är alldeles enkel att lösa och som ställer krav på oss som politiker och profession, men också på gemene man.

Framtidens sjukvård - En rubrik som kan omfatta hur många områden och intressanta frågeställningar som helst. Jag tänkte kort beröra några områden.

De flesta rapporter och artiklar som skrivs om framtidens sjukvård lyfter fram vikten av ett hälsofrämjande och förebyggande arbete för att minska framtida vårdbehov. Det ger ett perspektivskifte i hälso- och sjukvården som kräver nya arbetssätt, men ställer också krav på oss som invånare. Det krävs att vi tar ett större ansvar för vår egen hälsa genom en sundare livsstil men också att vården identifierar patienter med ökad risk för sjukdom och jobbar aktivt med dem innan deras situation förvärrats.

Det kräver också att vi som gemene man har en större kunskap om egenvård. Att vi vet vad vi kan bota själva och när vi behöver söka hjälp av vården och på vilken vårdnivå. Här är sjukvårdsrådgivning via nätet och per telefon en viktig faktor, liksom utvecklingen av Mina hälsotjänster. På så sätt kan vårdens resurser användas till dem med störst behov.

En annan fråga som ständigt återkommer är frågan om att koncentrera vård. Har vi råd och kompetens att tillhandahålla all vård så nära patientens bostadsort som möjligt? Det handlar inte bara om att använda resurser på bästa sätt, utan också om kvalitet i vården och patientsäkerhet. Det här är en fråga som kan komma att skapa en del debatt i framtiden och då krävs politiskt mod när beslut ska tas. Jag tror även att det inom en snar framtid kommer att finnas ett nät av ambulanshelikoptrar över hela Sverige då högspecialiserad vård ges på färre ställen, vilket ställer krav på snabba och säkra patienttransporter.

En tredje fråga som lyfts fram är E-hälsa som både kan stärka patientens delaktighet och öka tillgängligheten, men också kan bidra till utveckling och effektivisering av vården och ökad patientsäkerhet. Förväntningarna på utvecklingen av E-hälsa är stor. Ordförande, det skulle vara intressant med en seminariedag för fullmäktige om E-hälsa.

Ett fjärde område som ofta lyfts fram är partnerskap med patienten, att göra patienten mer delaktig i vården. Erfarenheter visar att då patienten utifrån sina egna villkor kan delta aktivt i planeringen och genomförandet av sin egen vård uppnås resultat som tidigare inte varit möjliga att nå. Detta ställer krav på förändrat arbetssätt och sätter bemötandefrågorna i fokus. Frågan om vem som äger journalen är central, är det patienten eller vårdgivaren?

Hur ska vi då klara att finansiera de ökade behoven, kraven, förväntningarna och utvecklingen av vården?

I maj kom McKinseys Sverigerapport 2012 och man skriver bland annat det kommer att vara nödvändigt att producera mer vård med samma eller mindre resurser samtidigt som de medicinska resultaten förbättras för att kunna säkerställa sjukvårdssystemets ekonomiska stabilitet och en långsiktigt hållbar vård. Detta ska åstadkommas genom att arbetet struktureras på ett mer effektivt sätt och med andra stödstrukturer. McKinseyrapporten menar att Sverige kan finansiera både ökad efterfrågan och samtidigt förbättra kvaliteten på vården genom att arbeta långsiktigt med produktivitetsfrågor. Man menar att sjukvården behöver nya modeller för att leverera effektiv vård och pekar ut fem viktiga åtgärdsområden: 1) identifiera nya arbetssätt, 2) standardisera arbetssätt, 3) koncentrera vård, 4) skapa ersättningssystem som stödjer effektiv vård samt 5) upphandling.

För mig låter inte det som något omöjligt uppdrag. Jag tror även att vi inom framtidens sjukvård kommer att arbeta mer med hälsoekonomi för att kunna göra rätt prioriteringar så att resurserna omfördelas och styrs dit behoven är störst. Som kristdemokrat utgår jag från att framtidens sjukvård är offentligt och solidariskt finansierad, men att det kan finnas en mångfald av vårdgivare. Att vården är jämlik och ges efter behov. Att vården präglas av ett gott och värdigt bemötande, hög kvalitet och patientsäkerhet där patienten är delaktig.

OBS! Detta är manus, men det talade ordet gäller.