Det blev verkligen en dag igår som jag sent ska glömma. Tack, Irene! Det började med gudstjänst i Storkyrkan. Medverkade i gudstjänsten gjorde en imam och en kantor från judiska församlingen. Temat på predikan var Quo vadis? En intressant notering var att framför mig i kyrkan satt en tämligen känd s-märkt riksdagsledamot och tog ett antal bilder på kungafamiljen med sin mobil under gudstjänsten. Trodde inte socialdemokrater var så intresserade av kungafamiljen...
Efter gudstjänsten fanns det tid för en macka i riksdagshuset innan det var dags att gå till öppningshögtiden. Höstsolen sken och utanför riksdagshuset spelade en musikkår och skapade en högtidlig inramning. Sen gick vi upp för den vackra marmortrappen som kantades av folkdräkter från hela Sverige. En av dräkterna var en Skedevidräkt.
Vi som var närstående följde öppningshögtiden via storbild inne i andrakammarsalen. Jodå, vi stod upp och sjöng Kungssången och Nationalsången och applåderade när statsministern läst regeringsförklaringen.
Sen var det mingel i sammanbindningsbanan. Det var varmt, trångt och högljutt och tillfälle till kändisspaning. Det var tur att vi åt en macka innan öppningshögtiden, för buffén var inte i min smak. Men vad gör det en sån här dag? Jag njöt av att stå där i vimlet. Inte alldeles lätt att mingla runt i trängseln med glas som sitter i en liten hållare på tallriken...:-)
Kvällen avslutades på Kungliga Operan med "Cosi fan tutte". Föreställningen i sig var i mitt tycke alldeles för segdragen. Men det var ju en underbar känsla att bara vara på Operan. En otroligt vacker och fascinerande salong. Även där sjöngs Kungssången och Nationalsången.
Jag somnade gott på Irenes bäddsoffa med många intryck att smälta.
Inlägg
