Mejl om HV och ledsagare

Jag mejlväxlar med en klok man från Örebro som heter Steve Ericsson. Ibland skickar han små kommentarer via mejlen på blogginläggen. Nu har han kommenterat mitt inlägg om HV och ledsagare. Givetvis har jag frågat honom om lov innan jag publicerar hans kommentar.

Bra inlägg i din blogg idag om hur HV hanterar ledsagare för olika funktionshindrade.
Bra att också HV:s okunniga och av ointresse och nonchalans präglade svar framgår. Som du vet är jag själv funktionshindrad efter en stroke och arbetar mycket med opinionsbildning för de neuropsykiatriskt funktionshindrade, Detta har medfört att jag ofta funderat över detta, hur ser omgivningen / samhället på funktionshinder och funktionshindrade ?
Det här är en debatt som bör levandegöras. Jag kommer att ägna mitt inledningsanförande vid konferensen den 12 maj åt just dessa frågor under rubriken " Funktionshinder, belastning eller tillgång – hinder eller möjlighet ."

HV:s märkliga regler för ledsagare

Vid ett möte med representanter från Synskadades riksförbund i måndags gled samtalet in på hockey så här i slutspelstider. Då berättade de att när de ska gå på HV:s matcher måste ledsagaren betala för sin biljett, men att en ledsagare till en rullstolsburen person inte behöver betala för sig. Märkligt. Den synskadade är ju faktiskt i lika stort behov av sin ledsagare. Ja, kanske till och med större behov med tanke på all trängsel och de branta läktarna. De hade frågat HV:s kansli varför man gör denna skillnad. Svaret var: "Man måste ju dra gränsen någonstans." En mycket märklig gräns. HV borde rimligtvis ha samma regler för ledsagare, oavsett om personen som ledsagas sitter i rullstol eller ej.