Sur på mig själv

Hur klantig får man vara?!? När jag stressade av tåget i Nässjö igår kväll glömde jag min handväska. Det upptäckte jag när jag stod på trappen hemma och skulle låsa upp dörren. Panik! I handväskan låg ALLT viktigt. Försökte få tag på någon på SJ som kunde hjälpa mig komma i kontakt med tåget. Helt omöjligt. Inte heller gick det att komma i kontakt med hittegods förrän kl.12 idag. Började ringa direkt vid 12, men möttes av rösten "Alla våra telefonister är upptagna, försök igen" under 32 minuter. Sen blev det en telefonkö. Hoppet tändes.

Tyvärr blev jag inte så mycket klokare över om någon tagit hand om min väska eller ej. Det kan nämligen ta upp till två veckor innan de får in hittegods till Stockholm och registrerar det. Sen är det jag som måste kolla dagligen om väskan kommit in eller inte. Märkligt system. Varför ska det ta upp till två veckor för att rapportera och transportera en väska från Malmö till Stockholm?!?

Mina kort spärrade jag direkt igår kväll. Min jobbmobil är nu också spärrad. Så, nu är jag mobillös och kan varken ta ut pengar eller legitimera mig. Och får väl inte köra bil heller utan att kunna visa upp körkort om jag uppmanas till det av Polisen? Så, man står sig ganska slätt om man råkar glömma en handväska. Dyrköpt läxa.

Men, det som grämer mig allra mest är faktiskt att väskan och plånboken har jag fått ärva efter lilla farmor. Såååå, jag vill gärna ha tillbaka väskan av detta skäl. Och för att slippa höra i minst 25 år framöver att jag är slarvig som glömde väskan på tåget... Och jag som aldrig tappat en nyckel eller liknande tidigare.

Får väl hänvisa till Kristdemokraternas Principprogram och ofullkomlighetstanken...

Jag hoppas att en ärlig och vänlig själ har lämnat in min väska. Håll tummarna! Själv kommer jag att mejla min förfrågan varje dag framöver till SJ:s hittegods.