Dagens fynd!

Vem har sagt att sjukvård är shopping?!?

Landstinget i Norrbotten har lagt ner akutkirurgin i Kiruna. LKAB erbjuder sig nu att finansiera akutkirurgin på orten. Men möts av ett märkligt svar från landstingsrådet Britt Westerlund (S): "– Det handlar inte om finansiering. Det handlar om att ha en akutkirurgi som är medicinsk säker. Det här handlar inte om köp och sälj. Sjukvård handlar inte om shopping."

Köp och sälj? Shopping? Vad menar hon?

Börjar undrar om det gått ut ett dekret från Sveavägen om att socialdemokratiska landstingspolitiker ska prata om shopping när alternativ till landstingsdriven vård diskuteras? Seriöst är det hur som helst inte.

Omsorg om vår nästa?

Läser i Expressen om Börje 85 år som dött av följderna av bristande omvårdnad om man ska tro vad som skrivs. Jag ursäktar inte att/om vårdboendet har brustit i omvårdnaden. Inte alls. Men det som gör mig smått upprörd (och det kan verka mycket plumpt) är att sonen och hans familj nu vill anmäla vårdboendet. Det kan kanske vara befogat. Men, när sonen i artikeln säger att han såg sin pappa sista gången några dagar före julafton och pappan avled 10 januari får iallafall jag en massa frågetecken i huvudet. Särskilt om han uppger att pappan blivit allt mer deprimerad och slutat äta och dricka. Varför var han då inte hos sin far den sista tiden? Kan låta hårt. Men har vi inte ett särskilt ansvar för våra föräldrar? Är ansvaret samhällets när det blir jobbigt?

Artikeln i Expressen gör mig bedrövad. Dels för att Börje verkar ha lidit den sista tiden i sitt liv, men också för att artikeln (om den är sanningsenlig) kanske visar på ett dystert tidens tecken. Att vi inte verkar ta oss tid för våra gamla och sjuka föräldrar, utan överlämnar det helt åt samhället. Samhällets omsorg kan aldrig ersätta barnens närvaro och omsorg den sista tiden i livet. För mig är detta ofattbart. Vet själv hur mina föräldrar släppte allt när min farmor var dålig och hur de vakade vid hennes sida ända in i det sista. Hon hade en nära anhörig vid sin sida till sista andetaget. Jag brottas redan med tankar och funderingar på att vi bor 17-20 mil från våra föräldrar och de blir inte yngre för varje dag som går. Har inte vi barn ett särskilt ansvar för våra föräldrar på ålderns höst? De har ju fött, fostrat och haft omsorg om oss. Älskat oss, även när vi kanske inte förtjänat det.

Jag hoppas innerligt att artikeln inte är sanningsenlig.

Fyrbent spökskrivare

Hm. Lämnade datorn i soffan med ett dokument öppet. Katten lyckades radera all text och ändra den. Fungerar nuvarande text som insändare i JP?;-)

Hägglund i Dagens Samhälle

I senaste numret av Dagens Samhälle finns en läsvärd intervju med Göran Hägglund. Han säger bl a att vi landstingspolitiker är för anonyma och måste ta för oss mer i debatten och inte låta läkarna ha kommandot. Att vi (landstingspolitiker) måste våga ta ett kliv framåt. Visst kan vi ta för oss mer i debatten, men jag vill nog inte påstå att vi är styrda av läkarna. Och jag tror inte att läkarna håller med om det heller.

Det jag fastnade mest för i intervjun är Hägglunds resonemang om att förändra bilden av Kristdemokraterna. Att partiet varit allt för förtjust i pekpinnar och vill att det ska släppa taget om sin längtan att ställa allt tillrätta.

"Politiker bör göra halt och fundera över vilka problem som ska lösas av politiker. Men så eftertänksamma har vi inte varit."

Hittar tyvärr ingen länk till intervjun.

Patientens eller politikernas fokus?

Noterade i gårdagens JP att (S) säger nej till att ens ta fram en modell för vårdval inom specialiserad öppenvård.

Vulgärargument som "finns en risk för att våra sjukhus blir som vårdgallerior där man kan gå in och shoppa vård till lägsta pris" hör inte hemma i en seriös politisk diskussion.
Undrar om Eskdahl ens läst handlingen till Planeringsdelegationens möte?!? Och Eskdahl borde väl veta att vårdval bygger på LOV, vilket gör att man inte konkurrerar om lägsta pris. Priset bestämmer ju uppdragsgivaren, d v s vi landstingspolitiker genom den s k Regelboken.

I underlaget till beslut som Landstingsstyrelsen ska ta ställning till står det bland annat: "Modellen ska syfta till att utveckla bättre och effektivare sätt att möta befolkningens vårdbehov och ta sikte på helheten där även vidareutveckling av vårdvalssystemet i primärvården är central." Vidare finns ett antal kriterier som modellen ska bygga på, ett av dem är att det är patienten som väljer vårdgivare.

Nej, S är än en gång ute och försöker vilseleda och skrämma upp länsinvånarna genom att måla upp de märkligaste bilderna av ett fantasiscenario. Ärligt talat vet jag inte var dessa fantasier kommer ifrån.

Kan tyvärr inte länka till artikeln i JP.

Det här med bilder...

Igår hade jag förmånen att få medverka på Kristdemokraterna i Vimmerbys årsmöte. Min landstingsrådskollega i Kalmar, Gudrun Brunegård, tog några bilder på mig när jag talade. Och jag skrattade när jag såg mig själv. Undrar stilla, varför ser det ut som att jag sjunger eller leder en kör på alla bilder?!?

Har du Hjärnkoll?

Personligen tycker jag att Hjärnkoll är en av regeringens viktigaste satsningar för psykisk hälsa. Ett projekt som handlar om att stärka kunskapen om psykisk sjukdom och ohälsa samt att förändra attityder kring detta. Om det har jag skrivit tidigare här på bloggen. Därför är jag glad över att Läns-LAKO (samverkan mellan Landstinget och kommunerna) i torsdags beslutade att Jönköpings län ska ansöka om att bli kampanjlän för Hjärnkoll. Det finns mycket arbete att göra för att krossa fördomar, förändra attityder och öka kunskapen om psykisk sjukdom och ohälsa. Inte minst mötte jag detta i valstugan under valrörelsen.

Samverkan krävs för barnens bästa

Jag har precis läst BRIS-rapporten 2012. Ingen rolig läsning alls. Allt för många barn och unga mår inte så bra som vi skulle önska att de gjorde. I rapporten pekar BRIS bl a på att det behövs bättre samverkan mellan kommun och landsting och tydligare ansvarsfördelning om vem som gör vad när ett barn/ungdom drabbas av psykisk ohälsa. Barnen ska få rätt stöd och hjälp, inte bollas emellan olika instanser. Rapporten pekar också på att det är oklart vart barn och unga i åldern 6-18 år ska vända sig när de mår dåligt.

Genom modellområdesarbetet barn och unga psykisk hälsa har vi (landstinget och Jönköpings och Eksjö kommun) just jobbat med dessa frågor. Handlingsplaner finns framtagna och de genomförs nu. För övrigt sprids detta arbete nu till alla länets kommuner. En del i arbetet har just varit att "täppa till glappet" i vården för barn och unga i åldern 6-18 år som drabbats av lindrigare psykisk ohälsa. De som inte behöver den specialiserade barnpsykiatrin på BUP. Jag är därför glad över att det startar en psykosocial enhet i Jönköpings kommun i augusti. Just för att möta dessa behov. Det sker i samarbete mellan kommun och landsting. Det ska bli intressant att följa detta arbete. Det är så viktigt att rätt insatser sätts in i ett tidigt skede. Vi måste se barnen och deras behov i tid!

BRIS-rapporten 2012 finns att läsa här.