Välkommet initiativ!

På DN Debatt presenterar 15 borgerliga politiker att de bildar ett nätverk för att stoppa FRA-lagen innan den träder i kraft. Ett mycket välkommet initiativ! Kloka ord, väl värda att lyssna på.

Heder åt Wijkman, Doctare och Weimers som är med och bildar nätverket. Gissar att det kan bli stor uppslutning bakom nätverkets upprop. Du kan skriva på uppropet här. Det är bra att det finns en Allians mot FRA-lagen där alla partier i fyrklövern ingår.

Frågan är vad regeringen gör? Finns modet, styrkan och viljan att ompröva frågan? Ett är säkert, FRA-frågan går inte att tiga ihjäl. Inte ens under de svenska sommarmånaderna när det oftast brukar vara politisk stiltje...

Veckans ledarkrönika

Denna vecka har undertecknad skrivit ledarkrönikan i tidningen Kristdemokraten och ämnet är FRA och Kristdemokraternas tystnad i frågan. Tyvärr, finns den inte utlagd på nätet ännu så att jag kan länka till den så jag lägger ut ledarkrönikan här:

Svårbegriplig tystnad om FRA

Nu har det gått en månad sedan den så kallade FRA-lagen röstades igenom i riksdagen. Kritiken har inte bedarrat, vilket statsministern hoppades på. Tvärtom är kritiken fortsatt massiv. Den lilla piruetten med återremiss var och är inte tillräcklig för att lugna kritikerna. Debatten fortsätter och kritikerna, från höger till vänster, sluter sig samman i upprop för individens frihet. Regeringen duckar.

Inför riksdagsbeslutet ven partipiskorna öppet inom tre av allianspartierna. Att det skulle vara en samvetsfråga med fri röstning var visst otänkbart. Här var det regeringens ära som sattes främst. Det fanns tydliga kritiker inom Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Det var som att följa en dokusåpa med beordrade frukostmöten med partiledare, tårar i talarstolen och hårda ord. Trupperna skulle samlas. Alliansen skulle uppträda enigt. Från Kristdemokraterna var det dock tyst. Inte en enda kristdemokratisk riksdagsledamot var öppet kritisk mot beslutet innan det fattades. Varför inte? Fanns det ingen kritik? Eller var det den starka lojaliteten med regeringen som vägde tyngst? Vad är det den kristdemokratiska riksdagsgruppen har förstått som inte övriga kritiska medborgare förstått?

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet har tydligt tagit ställning emot den nya lagen om signalspaning. Det hedrar dem. Utdelningen av Orwells ”1984” till riksdagsledamöterna var förgäves. Vid rikstinget var flera tunga kristdemokratiska lokalpolitiker starkt kritiska till riksdagsbeslutet om FRA-lagen. Men det fanns inte utrymme för att diskutera frågan på rikstinget. När ska frågan då diskuteras? Märkligt nog har det inte förts någon intern debatt om behovet av en ny signalspaningslag inom Kristdemokraterna innan partiledningen och riksdagsledamöterna bestämde sig för att ställa sig bakom beslutet. Tid till debatt har funnits, men helt uppenbart har partiledningen missbedömt behovet av debatt. Hur kan det komma sig?

Efter riksdagsbeslutet är det flera tunga f d toppolitiker som öppet kritiserat FRA-beslutet. Exempelvis tog Alf Svensson bladet från munnen och var kritisk till hur regeringen hanterat frågan. Det var så dags då. Han röstade inte nej. Att vara utkvittad är ett passivt ja. Senast är det flera tunga folkpartister som går ut och kräver att regeringen måste backa om FRA-lagen. Men från ledande kristdemokrater är det oroväckande tyst. Varför?

Man kan bara konstatera att FRA-debatten har hanterats otroligt dåligt av regeringen. Oppositionen tackar och bockar. FRA-beslutet kommer fortsatt att ligga som ett tungt sänke för regeringen om man inte är beredd att ompröva frågan. Vara villig att lyssna och ödmjukt ta till sig av kritiken. Våga ändra sig om man har haft fel. Det vore unikt och starkt gjort.

Var fanns civilkuraget?

Jag har gått och grunnat på om jag ska skriva något om vad jag tycker om riksdagens beslut om "FRA-lagen". Jag har försökt hålla mig ifrån detta ämne p g a stor besvikelse över det ställningstagande mitt parti tagit i denna viktiga fråga. Det kan lätt bli för hårda ord när man är besviken.
Sönerna har frågat vad jag tycker och jag har svarat öppet och ärligt vad jag tycker. De är mycket kritiska. Idag fick jag ett mejl med följande kommentar från en trogen bloggläsare: "I din blogg brukar du dock blanda och beröra det mesta av aktualitet. Jag saknar därför något om den genomröstade FRA-lagen som väl ändå är en större händelse och besvikelse än att Ryssland tillintetgjorde Sverige i EM."

Så rätt, den genomröstade FRA-lagen påverkar så mycket mer än debaclet i Innsbruck. Det kommer förhoppningsvis nya mästerskap för Sverige. Men de ingrepp som FRA-lagen gör i enskilda människors privatliv och integritet är svåra att reparera. Vi förstärker Storebror-samhället med dess övervakning och kontroll. Vart är vi på väg?!? För mig är det en gåta att det är Alliansen som drivit igenom denna lag. Jag förstår det inte. Än mindre förstår jag mitt partis ställningstagande. Den lilla piruetten med återremiss och tårarna i talarstolen ger jag inget för. Lagen röstades igenom och de förslag som lades till var bara kosmetika. Det är en lag som förskräcker!

Jag är stolt över att det Kristdemokratiska Ungdomsförbundet tagit tydlig och aktiv ställning i denna fråga. Tänk om "mina" riksdagsledamöter visat samma civilkurage!

Läs gärna Maria Wilhelmsons utmärkta ledare ang. FRA-lagen i tidningen Kristdemokraten.