Var fanns civilkuraget?

Jag har gått och grunnat på om jag ska skriva något om vad jag tycker om riksdagens beslut om "FRA-lagen". Jag har försökt hålla mig ifrån detta ämne p g a stor besvikelse över det ställningstagande mitt parti tagit i denna viktiga fråga. Det kan lätt bli för hårda ord när man är besviken.
Sönerna har frågat vad jag tycker och jag har svarat öppet och ärligt vad jag tycker. De är mycket kritiska. Idag fick jag ett mejl med följande kommentar från en trogen bloggläsare: "I din blogg brukar du dock blanda och beröra det mesta av aktualitet. Jag saknar därför något om den genomröstade FRA-lagen som väl ändå är en större händelse och besvikelse än att Ryssland tillintetgjorde Sverige i EM."

Så rätt, den genomröstade FRA-lagen påverkar så mycket mer än debaclet i Innsbruck. Det kommer förhoppningsvis nya mästerskap för Sverige. Men de ingrepp som FRA-lagen gör i enskilda människors privatliv och integritet är svåra att reparera. Vi förstärker Storebror-samhället med dess övervakning och kontroll. Vart är vi på väg?!? För mig är det en gåta att det är Alliansen som drivit igenom denna lag. Jag förstår det inte. Än mindre förstår jag mitt partis ställningstagande. Den lilla piruetten med återremiss och tårarna i talarstolen ger jag inget för. Lagen röstades igenom och de förslag som lades till var bara kosmetika. Det är en lag som förskräcker!

Jag är stolt över att det Kristdemokratiska Ungdomsförbundet tagit tydlig och aktiv ställning i denna fråga. Tänk om "mina" riksdagsledamöter visat samma civilkurage!

Läs gärna Maria Wilhelmsons utmärkta ledare ang. FRA-lagen i tidningen Kristdemokraten.