Tid för samtal och reflektion

Det har varit en givande och lärorik dag i folkbildningens tecken. Vi har fått höra två bra föreläsningar av Peter Örn och Ulrika Knutson.

Peter Örn väckte bl a frågan i sitt anförande vad det betyder att allt färre politiker har en "hudnära relation" till folkbildningen. Blir folkbildningen bara en utgiftspost bland andra i budgeten? Och ser dagens politiker folkbildningen som en kompletterande roll i samhället?

Han pratade även om att det är en renässans för politikerna. Det pratas inte så mycket om politikerförakt längre, utan politiker får mer respekt. Han trodde att mycket av denna renässans kan hänföras till Obama och tron på att man genom politik och engagemang kan förändra samhället.

Han lyfte även fram att folkbildningen vilar på en människosyn om alla människors unika och lika värde. Och vilka gör inte det? Men alla agerar inte utifrån denna människosyn...

Ulrika Knutson tog oss med till kvinnorna på Fogelstad. Än en gång förundras jag över dessa kvinnors engagemang! Förresten såg jag till att få min bok signerad av Ulrika.

Panelsamtalet kom att handla om vilken roll folkbildningen spelar i samhället och om folkbildning kan bidra till tillväxt. Klart att folkbildningen kan det! Det handlar om flera sorters tillväxt; mänsklig, kulturell och ekonomisk. Hur många band har inte börjat sin karriär inom ett studieförbund för att sen inta världsscenerna?!?
Knutson underströk att "verklighetens folk" går på teater, konserter, deltar i studiecirklar och läser böcker... Visst gör vi det!

Man kan sammanfatta dagen med att det behövs mötesplatser för möten mellan människor och tid för dialog - en grundsten i ett demokratiskt samhälle, samt att det finns starka band mellan kultur och folkbildning.

Som sagt, en givande och inspirerande dag! En extra bonus var den låda med Ryfors karameller som jag fick för min medverkan i panelsamtalet. Gott!

Inför morgondagens konferens om folkbildning

Sitter och förbereder det sista inför morgondagens panelsamtal om folkbildningens betydelse för lokal och regional utveckling. Det är en konferens om folkbildning som hålls på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Det ska bli en intressant och lärorik dag.

En av föreläsarna imorgon är Ulrika Knutson och rubriken på hennes föredrag är "Vad kan vi lära av kvinnorna på Fogelstad? - om folkbildning och det demokratiska samhället." Jag har läst hennes bok "Kvinnor på gränsen till genombrott" och den var intressant och tankeväckande. Vilka kvinnor! Jag tog fram den ur bokhyllan och bläddrade lite i den igen och fastnade för ett par meningar: "Politiken är ett spel, avskuret från det verkliga livet, säger Elisabeth Tamm i ett radioanförande på fyrtiotalet. Efter den maximen levde hon i hela sitt liv. De här kvinnorna menade dock inte i första hand att politiken skulle detaljstyra det verkliga livet, utan tvärtom att det vanliga livet skulle styra politiken. De har inte blivit bönhörda ännu." Har Göran Hägglund hämtat inspiration av frihetliga Tamm till sina tankar om "verklighetens folk"?

Läste även Hägglunds rikstingstal igen som jag tycker är ett riktigt bra tal. Så här sa han bl a om kultur och bildning:

"I vårt arbete för materiell trygghet får vi inte glömma den andra tryggheten. Den som ligger i den historiska förankringen och en kultur som skapar glädje och mening i tillvaron. Ett oroligt och rastlöst samhälle är inte ett gott samhälle, hur små man än lyckas göra mobiltelefonerna. Vi är alla kulturvarelser. När vi träffas för att sjunga i kör, möts i studiecirkeln, går på konsert eller uthärdar Lilla snigel, framförd av kulturskolans minsta.

..//..

Kulturen hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon. Kanske är det är kärnan i begreppet bildning. Att kunna se med klarare ögon på världen. Eller, kanske snarare, att se många världar. Att bilda sig är att färdas genom historiska händelser och miljöer, längs tidigare tankar och föreställningar, genom de av tid och tycke outslitliga klassiska dikterna och romanerna. Bildning är att vidga sin egen verklighet och fantasi. Det är att växa som empatisk och inkännande människa. Det är med andra ord en livsviktig del av ett sammanhållet samhälle. Kulturen, precis som moralen, håller ihop gemenskaper. Den skapar förutsättningar för det goda samhälle som är tryggt i sig självt."

Återkommer imorgon med lite tankar och funderingar om folkbildningens betydelse. För betydelse har den, inte minst för den personliga utvecklingen!