Inför morgondagens konferens om folkbildning

Sitter och förbereder det sista inför morgondagens panelsamtal om folkbildningens betydelse för lokal och regional utveckling. Det är en konferens om folkbildning som hålls på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Det ska bli en intressant och lärorik dag.

En av föreläsarna imorgon är Ulrika Knutson och rubriken på hennes föredrag är "Vad kan vi lära av kvinnorna på Fogelstad? - om folkbildning och det demokratiska samhället." Jag har läst hennes bok "Kvinnor på gränsen till genombrott" och den var intressant och tankeväckande. Vilka kvinnor! Jag tog fram den ur bokhyllan och bläddrade lite i den igen och fastnade för ett par meningar: "Politiken är ett spel, avskuret från det verkliga livet, säger Elisabeth Tamm i ett radioanförande på fyrtiotalet. Efter den maximen levde hon i hela sitt liv. De här kvinnorna menade dock inte i första hand att politiken skulle detaljstyra det verkliga livet, utan tvärtom att det vanliga livet skulle styra politiken. De har inte blivit bönhörda ännu." Har Göran Hägglund hämtat inspiration av frihetliga Tamm till sina tankar om "verklighetens folk"?

Läste även Hägglunds rikstingstal igen som jag tycker är ett riktigt bra tal. Så här sa han bl a om kultur och bildning:

"I vårt arbete för materiell trygghet får vi inte glömma den andra tryggheten. Den som ligger i den historiska förankringen och en kultur som skapar glädje och mening i tillvaron. Ett oroligt och rastlöst samhälle är inte ett gott samhälle, hur små man än lyckas göra mobiltelefonerna. Vi är alla kulturvarelser. När vi träffas för att sjunga i kör, möts i studiecirkeln, går på konsert eller uthärdar Lilla snigel, framförd av kulturskolans minsta.

..//..

Kulturen hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon. Kanske är det är kärnan i begreppet bildning. Att kunna se med klarare ögon på världen. Eller, kanske snarare, att se många världar. Att bilda sig är att färdas genom historiska händelser och miljöer, längs tidigare tankar och föreställningar, genom de av tid och tycke outslitliga klassiska dikterna och romanerna. Bildning är att vidga sin egen verklighet och fantasi. Det är att växa som empatisk och inkännande människa. Det är med andra ord en livsviktig del av ett sammanhållet samhälle. Kulturen, precis som moralen, håller ihop gemenskaper. Den skapar förutsättningar för det goda samhälle som är tryggt i sig självt."

Återkommer imorgon med lite tankar och funderingar om folkbildningens betydelse. För betydelse har den, inte minst för den personliga utvecklingen!