Vi hade planerat att åka upp på derbyt, men krafterna fanns inte riktigt för det. Jag var alldeles för trött för att orka köra ToR Parken. Hade varit en trafikfara. Istället har det varit en rysare hemma i soffan. Jag är hes och hjärtat har precis börjat slå i normal takt. Blodtrycket är nog fortfarande något för högt. Det är inte hälsosamt att hålla på IFK. Det är som en enda lång mardrömslik berg- och dalbana. Känslorna far upp och ner.
Hela dagen har jag haft en molande känsla i magen. Inte angenämt alls. Men sett till IFK:s trend borde jag ju inte ha varit nervös alls. Det borde ju varit som gjutet med en klar hemmaseger. Men derby är derby. IFK är IFK.
Det blev en hård och småful match. Bitvis bra spel, men mest kamp. IFK hade flera chanser att avgöra. Men icke. Det blev istället en kalldusch på övertid. Två tappade poäng som är så viktiga i bottenstriden. Så himla onödigt att släppa in kvitteringsmålet. SUCK!
Mycket märkligt byte av Bergort. Varför bytte han ut Khalili? Känns som att IFK tappade när han gick ut.
Vilket mål av Khalili!
Vad pysslade Bakiu med? Hade hans dribblande resulterat i ett baklängesmål borde han ha straffats med löneavdrag. Så där gör man inte! Mitt hjärta höll på att stanna. Dessutom var han ute och flaxade vid ett par tillfällen.
Domaren kan man iallafall inte anklaga för att vara hemmadomare...
Vill inte höra fler kommentatorer som säger att IFK inte borde ligga i bottenträsket med tanke på trupp och spel.
Nu när hemmasviten bröts, är det dags att bryta bortasviten. Vill se en seger mot Trollhättan!
Jag är djupt tacksam över att resultaten i bottenträsket gick IFK:s väg.
måndag, september 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar