Saknar ord

När vi väntade på vår flight i Brindisi fick Fia ett sms från sin make om att det skett ett bombdåd i Oslo. Vi försökte via nätet läsa om vad som hänt och tyckte att det var hemskt. När vi landade i Nyköping hade vi sms om att ett ungdomsläger på en ö i Norge hade attackerats och flera hade skjutits. Vad händer? I bilen till Norrköping lyssnade vi på radion och försökte ta in vad som hänt. Vi fattade inte riktigt. Tog inte riktigt in vad som skett. På hotellet slog vi på tv:n och det ofattbara slog emot oss. Varför?

Imorse när vi vaknade och slog på tv:n var tragedin i Norge än större. Varför döda över 80 barn och unga?!? Och så kallhamrat och beräknat. Vilken ondska. Jag grät när jag följde nyheterna. Det är ofattbart. Jag kan omöjligen förstå vad som skett. Jag gråter för dem som mist en son, dotter eller vän. Jag tänker på alla dem som drabbats av denna tragedi. Jag saknar ord.

Jag är full av beundran över Jens Stoltenberg som norsk statsminister i denna svåra situation. Han har agerat med ett lugn och ingett trygghet. Han har visat medkänsla, avsky och varit närvarande.

Ikväll tänder jag ett ljus för alla som dött i tragedin i Norge, för deras anhöriga och för de som skadats.