Omskärelse och kvinnlig könsstympning

En av vänsterpartisterna hade skrivit en interpellation om att landstinget ska ta avstånd från manlig omskärelse. Han jämställde manlig omskärelse med kvinnlig könsstympning och talade om omskärelse som brutalt övergrepp och misshandel. Hans interpellation och agerande i talarstolen väckte en hel del känslor.

För det första kan man inte jämställa omskärelse med kvinnlig könsstympning! Det är två helt skilda saker.
För det andra är det inte olagligt med omskärelse av pojkar av religiösa skäl. Visst finns det ett etiskt dilemma där barnet själv inte tar ställning till om han vill bli omskuren, men lagen utgår från att föräldrarna vet vad som är bäst för barnet. I Sverige är det reglerat i lag hur omskärelse ska gå till.
För det tredje är det inte ett landstings uppgift att stifta lagar om förbud mot omskärelse av omyndiga män.
För det fjärde kan man ställa sig frågan om interpellanten anser att det är bättre att omskärelse av pojkar sker av en "kvacksalvare" än av en specialist på sjukhuset?

I vårt landsting handlar det om ca fem pojkar per år som omskärs av religiösa skäl. Kostnaden för ingreppet står man för själv.

Noterbart var att vänsterpartiets gruppledare gick upp i talarstolen och påtalade att ledamoten som väckt interpellationen inte företrädde Vänsterpartiets åsikt i denna fråga.