Morbror Micke

1966-2009

Det ofattbara har hänt. Det går inte att förstå. Min morbror Micke finns inte med oss längre. Livet är inte rättvist. Hur tänkte du Gud? Jag förstår inte. Micke som var mitt i livet och hade så många år framför sig. Så hastigt rycktes du bort från oss. Vi fick inte möjligheten att säga farväl eller verkligen tala om hur mycket du betydde för oss. Jag hoppas innerligen att du visste och kände hur mycket vi älskade dig. Du var alldeles för ung för att lämna oss. Allt är ett enda stort VARFÖR? Saknaden är enorm.

Morbror Micke var inte bara min morbror. Han var som en storebror för mig. Vi växte ju upp tillsammans. Sprang mellan husen. Allt bus och roligt som vi har gjort tillsammans. Minnena är så många. Jag minns t ex när polisen stoppade oss när du skjutsade mig på din cykel. Vi blev livrädda. Polisen frågade barskt om man fick skjutsa och du svarade på en inandning "Nää", mer fick du inte fram. Vi ledde cykeln hem.

Du var också rädd om mig, precis som en storebror. Att växa upp tillsammans med dig och de andra pojkarna har format mig mer än jag inser. Tack för allt!

Micke var lågmäld, eftertänksam och omtänksam. Alltid redo att hjälpa till och ville alla väl. En riktig vän. Vi vet hur stolt du var över din fina son och att du gjorde allt för honom. Du var en bra pappa. Jag önskar att du hade fått se honom bli en vuxen man. Nu blir det inte så. Men jag vet att du vakar över honom.

Det känns konstigt att inte få träffa Micke mer. Inte få skratta och skämta tillsammans på kalasen. Håkan och jag kallade dig Totti eftersom ni är så lika. Du skrattade när vi sa det till dig.

Vi saknar dig Micke. Vila i frid och ge mormor och morfar en kram från mig.