Dag av saknad

Idag är en sån där dag när man påminns om alla som saknas oss. Som inte finns med oss längre, men ändå finns med oss. I tankar. I minnen.

Idag tänker jag särskilt på morbror Micke. Det är tomt efter dig. Jag har så många minnen tillsammans med dig. Du var ju som en storebror för mig. Undrar vad du hade sagt om att jag ska bli mormor?!?

Jag hade också så gärna velat berätta för mormor och farmor att jag ska bli mormor. Att lilla Fia ska bli mamma. Det hade ni tyckt om och varit stolta över. Kanske lite oroliga också, sådär som farmor- och mormödrar är. Men jag är viss om att ni vet och vakar över oss. Och jag vet att ni kommer att glädjas när ert lilla barnbarnbarnsbarn föds. Jag saknar er!

Tänk att saknaden kan göra så ont trots att det har gått en tid sen ni lämnade oss. Ni saknas oss!

Jag tänder ett ljus för er och minns alla fina stunder vi haft tillsammans. Allt ni har lärt mig bär jag med mig tillsammans med alla minnen.