Berättigad kritik mot oppositionen?

Efter den stora flodvågskatastrofen i sydostasien manade statsministern till nationell samling. Alla partiledare instämde i detta. Men nationell samling innebär inte att tiga still, vilket många tycks tro. Berättigad kritik måste lyftas fram och ska så göras på ett sakligt och konstruktivt sätt. Hur ska vi annars kunna göra rätt nästa gång en liknande katastrof inträffar?

Om man roar sig med att lyssna på "Ring P1" eller läser små insändare i tidningarna kan man få uppfattningen att oppositionen har partipolitiserat katastrofen och varit osaklig i sin kritik mot regeringen. Personligen anser jag att man har varit väldigt nyanserad och försiktig i sina uttalanden. Just för att inte kunna anklagas för att dra politiska poäng på det som har hänt. Att det har brustit i handlingskraft hos regeringen är uppenbart och det har ju både statsministern och utrikesministern medgett.

De som däremot har varit tuffa i kritiken mot regeringen är de som själva drabbats av flodvågen, antingen på plats eller som anhörig, och media. Ska man bara vifta undan de drabbades kritik med "att det hör till reaktionerna när man befinner sig i kris"? Nej, kritiken måste tas på allvar om man ska kunna förbättra sitt arbete. Medias roll är förutom att ge information att granska makten och om den granskningen har utförts opartiskt och sakligt är väl en uppgift för Granskningsnämnden att analysera.

Om de som ringer in till "Ring P1" och skriver insändare till regeringens försvar stannar till och funderar över om det var en borgerlig regering som agerat lika senfärdigt, hur hade en s-märkt opposition agerat? Jag kanske är lite konspiratoriskt lagd, men jag är tveksam till att det varit lika still i båten då. Kritiken mot oppositionens agerande efter flodvågskatastrofen är inte berättigad.