Tänkte Adriana på sin dotter?

I dagens Aftonbladet kan man läsa om rumänskan Adriana snart 67 år gammal som har fått en dotter med hjälp av donerade ägg och spermier. Adriana själv menar att nu har hennes liv fått mening och hon anser att det är en kvinnas rättighet att få föda barn oavsett hur gammal hon än är. Har hon tänkt på sin dotter och hennes uppväxt? När dottern Eliza Maria är 7 år är hennes mamma 74 år. Hennes mamma kanske inte ens lever då. Vilket stöd har Eliza Maria då?

Adrianas syn på "rättigheten" att få barn är skrämmande. Är det verkligen en kvinnlig rättighet att få föda barn oavsett ålder? Jag tycker inte det. Det är inte att sätta barnens perspektiv först när man genom konstgjord befruktning föder barn 66 år gammal. Man kan rikta hård kritik mot hennes läkare och hans etik. Men också mot det själviska beteende som Adriana uppvisar. Det har inte funnits tid och rum för barn tidigare, men nu när hon slutat jobba vill hon ha barn.

Varken konstgjord befruktning eller adoption bör tillåtas där föräldrarna är äldre än den "biologiska klockan" för möjligheten att få barn. Visst, det är inte rättvist att äldre herrar kan bli pappor vid 70-års ålder efter att ha skaffat sig en ny yngre fru. Men, tyvärr är biologin sådan. Även om man tycker att även dessa herrar bör fundera både en och två gånger innan de skaffar en ny kull barn. De barnen riskerar att bli faderlösa vid unga år. Men att läkare genom konstgjord befruktning gör en 66-åring till mamma är inte annat än oetiskt. Kvinnans längtan efter barn må vara hur stark som helst, men någon måste ändå se till barnets intresse.