söndag, december 10, 2006

Söndag, Flyktsoda och Romderby

Jag gillar inte söndagar. Söndagar är lite allmänt smådeppiga för man vet att vardagen rullar vidare imorgon och helgen har gått alldeles för fort. Söndagar är också dagar då allt det där ska göras som måste göras för att veckans vardagar ska fungera. Tvätt som ska tvättas, vikas och strykas. (Tror mina söner att hål i strumporna lagas i tvättmaskinen? Varför lägger man annars trasiga strumpor i tvättkorgen?) Huset ska städas. Blommor vattnas. Papper sorteras o s v. Kort sagt. Söndag.

Idag har jag försökt fly från söndagsdeppigheten genom att läsa. Valde att läsa "Flyktsoda" av Marcus Birro. Och den var hemsk! Boken handlar om en skådespelare (Lukas) som fastnar i alkoholens förädiskt lockande (bedövande) värld. Det är målande skrivet och man kan riktigt både se och känna Lukas vardag. Allt är inrutat efter alkoholens bedövning. Man kan även känna stanken av fyllan. Monologerna han för med sig själv är på något vis klarsynta men ändå inte. Deprimerande. Jag kunde inte släppa boken när jag väl börjat läsa. Och jag hoppas för allt i världen att inte en bråkdel av Lukas liv är självbiografiskt. Men kan man skriva så inlevelsefullt och målande om man inte har varit där?

Man kan ju tycka att det var ett märkligt val av bok en tråkig söndag. Och visst var det det om man ville bli upplyft. Men på något märkligt sätt fanns det ändå lite tröst i att läsa om den misär huvudpersonen levde i. Vi har alla våra drömmar och är ständigt på väg och vi gör våra val. Ibland leder de helt fel, men det finns alltid en väg tillbaka.

En hemsk bok som är välskriven och kan varmt rekommenderas. Den utmanar vår syn på alkoholister. Dessutom finns det ett par träffande beskrivningar av Norrköping i den...

Hoppas att avslutningen på söndagen blir bättre med ett hett Romderby på tv. Imorgon är det måndag igen...

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej, ville bara tacka så mycket för dina träffande och fina ord om min roman...jag vet att den kan vara svår...därför blir jag så glad av beröm när det gäller den...mvh marcus birro