Igår var det alldeles för mörkt och tungt inombords för att jag skulle orka glädjas över det vackra vädret. Persiennerna var neddragna både bokstavligt och bildligt. Idag har solens vackra strålar letat sig in och värmt själen. Jag tog en promenad i vårsolen för att försöka gå av mig vemodet. Och det lättade faktiskt en del. Man kan inte låta bli att le när solen äntligen skiner, fåglarna kvittrar och krokusen tittar fram i rabatten. Det går mot vår.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar