Jag har precis läst ut "Det räcker inte med kärlek: en mammas kamp för sin son" av Jenny Lexhed. Boken som handlar om en mammas (och familjens) kamp för att ge sin förstfödde son Lucas med autism ett gott liv. Lexhed skriver utlämnande om sin kamp, besattheten att hitta rätt behandling, otillräckligheten och hur hon själv hamnar på psyk p g a utmattning. Om hur hela familjen påverkas av att ha en son med autism.
När jag läser boken kan jag inte låta bli att tänka på att det är långt ifrån alla barn med ett funktionshinder som har lyckan att födas i ett hem med mycket god ekonomi och föräldrar som vet hur man tar sig fram i byråkratidjungeln eller orkar kämpa med näbbar och klor för att ge sitt barn de allra bästa förutsättningarna. Hur många föräldrar kan själva betala en behandling som kostar 170 000 kronor och sedan konstatera att "det svider i plånboken"? Hur går det för de barn som inte har dessa förutsättningar? Vilken vård och hjälp får de?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Nej, alla har inte samma förutsättningar och därmed inte lika möjligheter att forma sitt liv. Bra att du som politiker vågar säga det. Det har ju annars blivit något av ett politiskt mantra att påstå att alla har lika möjligheter. Inte minst i skolans värld frodas detta påstående. Säger man inte "alla har lika möjligheter" så säger man "alla ska ha lika möjligheter", nöjer sig med det och tycker sig ha bidragit till framåtskridande.
Ja det här var intressant tror jag skriver lite på min blogg om det med hänvisning till din.
Skicka en kommentar