Ledsen, arg och besviken

Jag trodde verkligen att jag skulle få se den första segern för säsongen ikväll. En seger som jag och många med mig verkligen längtat efter. Det var med förväntan som vi körde upp till Norrköping.

Hemma efter matchen och jag är ledsen. Arg. Besviken. Vad händer med mitt kära IFK Norrköping? Varken lag eller organisation håller SE-klass. Tyvärr. Inte heller är marginalerna på IFK:s sida. Men som man säger, tur förtjänar man. IFK har inte förtjänat det.

Hur länge till orkar man ge av sin kärlek utan att den besvaras? Får lite näring. En öm smekning. En värmande kram. En seger. Om man varit gift som jag har i mer än 20 år, vet man hur viktigt det är att underhålla kärleken för att äktenskapet ska vara levande. Vårdar man kärleken, ja då klarar man även de djupaste dalarna och de största prövningarna.

Det var iskallt på Parken idag. Jag gjorde misstaget (orutinerat) att ta trekvartsbyxor och en lite för tunn jacka ovanpå luvtröjan. Maken bytte (glatt?) strumpor med mig så att jag slapp sitta med en glipa mellan skor och byxor. En IFK-filt inhandlades före avspark och den kom väl till pass. För varken spel eller väder värmde. Jag frös. Jag är fortfarande småfrusen.

1-0 och jag kände en värme. Äntligen. Ett hopp tändes. Det kan ske ikväll. Den första segern.

45 sekunder in på andra halvlek var det kvitterat. Ytterligare ca 12 minuter senare stod det helt plötsligt 1-3. Jag frös, skämdes och ville bara åka hem. Maken ville se färdigt matchen. Kunde ju inte gärna lämna honom i Norrköping. Så jag satt kvar under min filt och skämdes. Kände mig gråtfärdig av både ilska och besvikelse. Folk gick. Burop och ilskna ord hördes på läktarna. Och det var berättigat. Så uselt!

Sen nände något. Två snabba mål och hoppet tändes igen. Skulle vi få vara med om ett mirakel på Parken?

Varför lär man sig aldrig? Besvikelsen blir ju så himla stor. För visst blev det stryk på övertid. Man tror inte att det är sant. Vad är det som händer?!?

När ska skadeeländet ta slut?!?

I min bok är det bara Dyben som får godkänt och Burken får ett nästan godkänt. Övriga har mer att bevisa. Mycket mer.

När ska man överge 4-2-3-1? Det fungerar ju uppenbarligen inte.

Hemresan blev låååång. Tystlåten. Besvikelsen gick att ta på i bilen.

Fråga mig inte hur man ska få ordning på IFK Norrköping. Det känns som att det finns så många hål att täppa till. Om man täpper till ett, verkar det läcka någon annanstans. För mig är det helt obegripligt vad som hänt med hela klubben sen IFK Norrköping klarade avancemanget till Allsvenskan 2007. Det har bara gått käpprätt utför. Hur har det kunnat ske?

Bergort ber om tålamod i matchprogrammet. Men även den mest hängivne supportern har en gräns för hur långt tålamodet räcker. Mitt tålamod tryter och det lär nog dröja mycket länge innan jag lägger mina slantar på ett besök på Parken igen. Det tar alldeles för mycket på mina krafter. Jag är ledsen.