Veckans ledarkrönika

Denna vecka är det jag som står bakom ledarkrönikan i tidningen Kristdemokraten. Texten finns inte utlagd så jag lägger ut den här:

Svensk hälso- och sjukvård ska vara hälsoinriktad och hälsofrämjande, det vill säga det förebyggande arbetet är centralt. Socialstyrelsens rapport ”Hälso- och sjukvårdsrapport 2009” visar att det finns en stor förbättringspotential inom just det hälsofrämjande arbetet.

Exempelvis skulle minst en tredjedel av hjärt-kärlsjukdomarna kunna förhindras med förändrade levnadsvanor och vart tredje fall av de tolv största cancersjukdomarna kan förebyggas om sjukvården aktivt arbetade med att stödja och främja hälsosamma levnadsvanor. Hjärt-kärlsjukdomarna och cancervård medför ofta stort mänskligt lidande och tar i anspråk en stor del av vårdens resurser. Man måste fråga sig, varför arbetar man inte mer aktivt med hälsofrämjande insatser? Hälsofrämjande insatser frigör på sikt vårdresurser som kan användas till nya behandlingar etc. Vilken prioritet ges hälsofrämjande satsningar i budgetsammanhang?

I budgetdiskussioner är det nästan alltid lättare att prioritera resurser till något som man direkt kan avläsa resultat av, exempelvis en investering i robotassisterad kirurgi, än att prioritera förebyggande arbete som ger resultat på lång sikt. Det tar oftast längre tid än en mandatperiod för att skörda frukten av ett systematiskt, målmedvetet och strategiskt hälsofrämjande arbete. Därför krävs det politisk vilja och mod att våga prioritera det förebyggande hälsofrämjande arbetet.

Förebyggande arbete bygger till största del på information och kunskapsöverföring, men innehåller även stöd och behandling. Det handlar exempelvis om att man vid vårdbesök rutinmässigt diskuterar levnadsvanor (kost, motion, alkohol och droger) och vilka risker det finns med ett ohälsosamt leverne. Enligt rapporten vill 90 procent av befolkningen diskutera levnadsvanor med vårdpersonalen, men endast 30 procent av patienterna uppger att levnadsvanor diskuterats när de sökt vård. Här krävs tydligare riktlinjer från politikerna och systematisk uppföljning.

För att hälsofrämjande insatser ska ge resultat, krävs det att vi, du och jag, tar ett egenansvar för vår hälsa utifrån vår kunskap och förmåga. Vi har, var och en, ansvar för hur vi lever. Det är dags att lyfta upp egenvården och egenansvaret på agendan. Man kan göra mycket själv för att må bättre. Hälso- och sjukvården kan bidra med kunskap, stöd och råd, men till syvende och sist är det vi själva som väljer levnadsvanor. Om var och en drar sitt strå till stacken för ett mer hälsosamt liv, räcker våra gemensamma resurser för vården längre.