Efter UKD:s sammanträde i torsdags for jag till Göteborg för att hjälpa dottern att flytta från Bergsjön till södra Biskopsgården. Hisingen är för mig en gåta. Jag kör alltid fel. Så även i torsdags. Det blev en rundtur runt Ringön innan jag hittade rätt. NU vet jag hur jag ska hitta till nya lägenheten utan sightseeingturer...
Sen i torsdags har jag målat om hallen och sovrummet, kört ett par vändor mellan lägenheterna och sprungit upp och ner för trappor med varierande tyngd i armarna. Varför bor hon alltid på tredje våningen? Hiss?
Borde ha kommit ihåg att ta med en trappstege för målningen, men icke. En vit plaststol fick duga. Är man 162 cm lång är det ändå knappt att man når upp. Så det blev att stå på tå för att nå. Upp och ner för plaststolen blev som ett par rejäla träningspass. Erkänner att kroppen ömmar. Borde man förresten inte bli några mm eller t o m någon cm längre när man sträcker ut sig under en längre tid? Det sägs ju att man blir längre av yoga, borde inte det gälla även målning?
Nätterna har tillbringats på luftmadrass och det är inte att rekommendera när man passerat 40...
Det har varit roliga och mysiga dagar tillsammans med dottern. Extra kul var att vi hamnade mitt i en filminspelning i torsdags. Svt filmade scener till den nya Kommissarie Winter-serien. Vi hade första parkett från hennes lägenhet och vi såg båren bäras fram och tillbaka. Det var ju tur att de filmade i torsdags när det var stiltje, i fredags var det höstrusk och stormbyar.
Nu är allt på plats i den nya lägenheten och den kommer att bli så fin. Ännu finare när den totalrenoveras om ett år. Välplanerad lägenhet och inte så långt från stan och grön och lummigt område med utsikt mot Älvsborgsbron.
Väl hemma behövde min ömma kropp lite lindring. Ett skumbad, levande ljus, ett glas rött och Mozart blev en lisa för både kropp och själ. Ser fram emot att besöka Fia om någon månad när hon hunnit bo in sig.