I en signerad krönika i Expressen skriver Johannes Forssberg om stafettläkarna. Även kända som hyrläkare. Ja, visst är det dyrt. Men det är inte så himla enkelt att inte anlita hyrläkare. Om inte hyrläkare anlitas är det patienterna som kommer i kläm och väntetiderna blir långa. Och det är ju inte sällan som media gärna skriver om väntetiderna i vården...
I princip alla landsting tvingas anlita hyrläkare. Det är inte så enkelt som att säga, "ge läkarna samma lön som hyrläkarna på de ställen där det är svårt att få en anställd läkare". Landstingen har direkt inte en överfull källa att ösa pengar ur. Vad säger övriga läkare i samma landsting om kollegan får nästintill dubbelt så mycket i lön? Landstingen sitter inte still i båten. Man jobbar aktivt för att kunna besätta de tjänster som är vakanta. Resurser läggs på att rekrytera utländska läkare, göra tjänsterna mer attraktiva med möjlighet till forskning, entreprenader och lönerna har inte direkt stått still. En läkare är inte lågavlönad. Hur mycket är det rimligt att betala en läkare i lön? Jag har inte läst något om läkares girighet...
Om man ska komma åt problematiken med hyrläkeriet måste alla landsting gå samman och inte anlita hyrläkare. Då finns inte den marknaden kvar. Efterfrågan blir ju noll. Men, då måste patienterna vara medvetna om att det blir längre väntetider. Är det ett pris som är värt att betala? För patienten? För politikerna? Vad gör läkarna?
Forssberg drömmer om den förtrolighet som fanns mellan doktor och patienter i "Flying doctors". Det var en av mina favoritserier och jag missade inte ett avsnitt. Jag vill också ha den förtroligheten. Det vinner alla på. Främst patienten. Med fast läkarkontakt ökar patientsäkerheten. Resurser kan även sparas då onödiga remisser och provtagningar undviks. Kanske kan "Vårdval Sverige" bidra till detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar