Veckans ledarkrönika om familjen

Veckans ledarkrönika i tidningen Kristdemokraten är på temat familjen. P1 sänder en serie i sommar som heter "Heliga familjen"och den väcker en hel del funderingar. Därav min krönika.
Det går tyvärr inte att länka till den, så jag lägger ut hela texten här.

Det farliga äktenskapet

På vilket sätt utgör äktenskapet och familjen ett hot mot ett jämställt samhälle? Ja, den frågan måste man ställa sig efter att ha lyssnat på P1:s sommarserie ”Heliga familjen” Vad är egentligen syftet med serien? Jo, programledarna förkunnar att ”Folk är trötta på lyckohycklet kring den romantiserade kärleken, det finns en längtan efter att våga problematisera familj, tvåsamhet och den brist på jämställdhet som finns i de flesta relationer. Tiden är mogen nu. Vi ses på barrikaderna” Programmet ska hårdgranska familjen och jämställdheten. Frågan är om denna problematisering om romantisering av tvåsamhet även gäller samkönade par? Finns det verkligen ett ”lyckohyckel kring den romantiserade kärleken”? Allt fler väljer att gifta sig, samtidigt som antalet skilsmässor har varit tämligen konstant sedan 1970-talet. Är folk lurade?

Vi får följa med hem på lunch hos Gudrun Schyman som är emot äktenskapet, eftersom äktenskapet är en kontrollfunktion i det patriarkala samhället. Schyman ska ställa till med fest för att fira att hon inte ska gifta sig men hylla kärleken. Programledarna utbrister glatt ”Gud vad underbart!” och ”Det låter fint”. Varför är det inte ”ett lyckohyckel kring romantiserad kärlek” att leva ihop som ogift par? Är det äktenskapet och familjen som institution som är ett stort problem? Varför?

Man borde egentligen inte bli förvånad över budskapet i denna sommarserie när en av programledarna är författaren till boken ”Bitterfittan”. I boken får vi veta att "Jag känner inte till några lyckliga familjer eller äktenskap. Inga. Inga i min närhet, farmor, farfar, mormor, morfar, mamma, pappa, fastrar och farbröder, vänner. Alla olycklig gifta. Lurade av kärleksmyten." Vad är då ett lyckligt äktenskap? Och vem kan stå utanför och bedöma om ett äktenskap är lyckligt eller ej? I boken är ett lyckligt äktenskap, ett äktenskap där man lever rättvist d v s rättvist synonymt med jämlikt. Kan man inte vara lyckligt gift om man inte lever ett rättvist familjeliv? Det är synd om alla kvinnor som inte inser det privata förtrycket och mannens överordning i familjen. Som inte inser att varje dag är en kamp för rättvisa. Som inte tar tillvara alla möjligheter och gör "rätt" val i livet. Som gått på ”kärleksmyten”.

Sveland anser att äktenskapet är fullt av hyckleri, förtryck, misshandel, våldtäkter och obetalda tråkiga hushållssysslor. Ändå gifter sig folk. För människan är en social varelse och det är naturligt att bilda gemenskaper, familjer. Övergrepp inom familjen kan aldrig ursäktas, men det är inte familjen eller äktenskapet som institution som är orsaken. Övergrepp sker även i samkönade familjer. Det handlar om enskilda människors fel och brister. Samma sak vad gäller ojämlikhet. Vad är Svelands alternativ? Som Hägglund sa i Almedalen: ”Familjen kommer att fortsätta att vara den viktigaste samhällsinstitutionen vare sig vi vill eller inte. De flesta av oss vill.”