Resning på Parken

När ICA gjort 2-0 valde jag att gå in i sovrummet för att se på en romantisk komedi istället. Jag var ilsken, ledsen och bedrövad. Blodtrycket var säkert på tok för högt för att det skulle var hälsosamt.Ju längre filmen gick, desto lugnare andades jag.

Maken kom in och sa: En pinne är ju bättre än ingen. Jag trodde att jag hörde fel. Lyckades IFK vända 0-2 till 2-2? Det är väl på snudd ett minimirakel? Samtidigt blev jag faktiskt lite sur över att ha missat den vändningen. Men jag orkade inte se ett till debacle. Det har varit lite för många sådana nu.

Gott. Den poängen kan vara guld värd i slutändan.

Faktum kvarstår dock. IFK kan inte släppa in mål de första minuterna. Hela laget måste vara på tå och inse att domaren har blåst igång spelet. IFK kan inte ge alla lag handicap i sina matcher.

Vem som var bäst idag? Ingen aning. Jag lämnade vardagsrummet efter ca 13 minuter.

Maken tyckte inte att jag skulle se fler matcher med IFK, eftersom de spelade bättre när jag lämnat vardagsrummet. Tjena, vilken påverkan jag har på det...

Vinnaren av chokladkakan hos familjen Frisk blev yngste sonen som tippade oavgjort. Det ska sägas att när han sa att det skulle bli 1-1 log han lite. Hädanefter ska jag alltid fråga Mattias innan jag sätter en slant på "matchen".

Tänk att lördagskvällen känns något trevligare nu. En oavgjord match som nästan känns som en seger. Märkligt. Det är precis som med bensinpriset. Man vänjer sig illa kvickt. Nu tycker man att allt under 14 kronor är billigt...

Fler kommentarer hittar du här.