Kärleken till ett lag

Kärleken till ett lag kan vara nog så påfrestande för hjärta, nerver och humör och igår utsattes min kärlek till IFK Norrköping för stooora påfrestningar. Det fina passningsspelet med stor rörlighet som vi såg i torsdags mot Giffarna var helt borta i första halvlek mot Falkenberg. Hade spelarna legat för länge i solen? En som definitivt måste ha gjort det var IFK:s målvakt Lindberg! Han var helt ute och cyklade på en utrusning och jag fattar fortfarande inte vad han höll på med. Givetvis blev det mål för Falkenberg. Falkenberg hade inte haft en enda målchans innan Lindbergs hjärnsläpp och vips bjöds de på ett mål. Sånt får man inte göra! Jag var beredd på att riva mitt medlemskort och skicka in det.

I andra halvlek såg man glimtar av IFK:s fina spel och matchen slutade 2-1. Med lite bättre skärpa i avsluten hade segersiffrorna kunnat bli större. Falkenberg var nog det sämsta laget i Superettan som jag sett hittills.

Precis som i ett äktenskap, det handlar om att kärleken ska bestå i nöd och lust. Nu har det varit lite väl mycket nöd i "äktenskapet" med IFK och kanske, kanske är det en lite mer romantisk tid i antågande. Tre segrar i rad tyder på det.