Vår hemresa från London var allt annat än angenäm. Den blev både lång och skakig. Rejält skakig. Vi flög via Amsterdam och där var vi redan något sena innan vi lyfte. Eftersom vi nåtts av rapporterna om varning för stormvindar i Göteborg var vi inställda på att det skulle kunna bli gropigt och skakigt den sista biten. Och det blev det! När piloten påbörjat landningen och hade några minuter kvar stängde flygplatsen! Det gick inte att landa p g a vindarna. Vi fick åka till Köpenhamn istället. Väl där, efter en skakig landning, fick vi sitta och vänta i planet någon timma innan vi fick besked om att piloten skulle göra ett nytt försök att landa i Göteborg. Planet tankades och bränslet skulle räcka tillbaka till Köpenhamn om det inte gick att landa. Vid halv ett i natt lyfte vi åter mot Köpenhamn.
Jag somnade en stund och vaknade till av att det skakade rejält i planet. Piloten inledde ett landningsförsök som gjorde de flesta i planet blekgröna i ansiktet. Det var hemskt! Landningsförsöket fick avbrytas och vi vände åter mot Köpenhamn. Väl på marken, efter ännu en skakig landning, sa flygvärdinnan för andra gången lite käckt i högtalaren "Welcome to Copenhagen". Hm. Inget som uppskattades av resenärerna. Men jag är tacksam att landningsförsöken avbröts och att piloten satte säkerheten främst. Fattar inte varför man gjorde ett andra försök överhuvudtaget. Men, men.
Ännu en väntan på information. Törstiga, hungriga och mitt i natten. KLM var inte direkt serviceminded när det gällde att se till att vi fick något att dricka o s v. Vi fick besked om att man ordnat med bussning till Göteborg. Men vi var tvungna att skynda oss så att vi hann över Öresundsbron om den skulle stänga. Kändes ju tryggt! Inte. Kändes mer som att KLM bara ville bli av med oss. Vi fick information om att det skulle kunna ta uppemot 6 timmar till Göteborg p g a ovädret. Tack och lov gick det snabbare. Vid 7-tiden var vi framme i ett snöigt och blåsigt Göteborg. Vi kände alla stor glädje när vår egen busschaufför stod och tog emot oss för färden mot Jönköping. Han hade väntat på oss hela natten på flygplatsen. Han berättade att vårt plan var det enda som inte kunnat landa p g a storleken på planet.
Frukosten på ett hotell på Landvetter var ljuvlig! Nu ska jag sova.
söndag, januari 21, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det låter helt fruktansvärt! När man bara vill komma hem... Skönt i alla fall att höra att du är hemma.
Kram Hannah
Skicka en kommentar