lördag, juli 04, 2009

Vilken härlig kämpaseger!


Bilden är tagen precis när Burkhardt stänker in 2-1

Innan vi åkte hemifrån och jag hade klätt på mig matchtröjan undrade maken om jag verkligen skulle ha den på mig. Han ville inte att jag skulle behöva gå hem från en förlustmatch med matchtröjan på mig. Nu blev det ju en härligt skön kämpaseger och gick med stolta steg ner till busstationen för att åka hem. Säkert med ett saligt leende på läpparna.

Vi inledde med ett besök på O'Learys och där var stämningen på topp. Thordarsons lov sjöngs. Isländska flaggor viftades. Det var förväntan i luften. Själv hade jag nervöst ont i magen. Usch! Att se IFK Norrköping spela på Stadsparksvallen är ganska jobbigt. Mycket prestige inblandat.

När Thordarson klev in på plan blev mina ögon blanka. Min favorit är tillbaka. Och hans inställning, vinnarskalle och slit smittade av sig. Det var män på plan idag. Jag var orolig för att Thordarson skulle vara övertänd och dra på sig en utvisning. Men han fick inte ens en varning!
Södra fick en ganska billig straff efter 18 minuter. Santos gick fram för att slå den och Nurre räddade till hörna. Jag stod upp och skrek ut min lättnad. Men lättnaden förvandlades till akut magont efter bara någon minut då Nurre blev frilägesutvisad. Klantigt! Kan erkänna att jag inte kände mig helt trygg med unge Nilsson i målet. Men han får godkänt!

Vi fick se två snygga mål av IFK. Södras mål var lite flipperspel efter slarv i försvaret. Tyvärr räknas även fula mål... Kan väl tillägga att Khalili faktiskt borde ha satt något av sina lägen.

Underlaget var inte det bästa. Bollar stannade i pölar på planen och det halkades omkring. Glidtacklingsvänligt var det dock;-)

Bäst idag var Burkhardt som stod för både mål och assist och kämpade och slet ända tills domaren blåste av matchen. Han har förbättrat sin kondis!

Försvaret känns fortfarande svajjigt. Whass hängde inte riktigt med, Ibrakovic visar orutin och vad GTG pysslade med vet jag inte.

Efter IFK:s ledningsmål segade sig klockan fram. Nervöst. Hjärtat slog fortare än vad som är hälsosamt. När domaren blåste av skrek jag ut både glädje och lättnad. Så skönt! Seger! Glädjen i laget gick inte att ta miste på. En riktig kämpaseger!

Var det vändningen som jag var med om idag?

Ser fram emot att läsa JP på måndag;-)

3 kommentarer:

Mats Blom sa...

Stort grattis till segern! Dock skulle jag råda dig till att inte lägga förhoppningar på en ev vändning, utan bara njuta av segern och leva på glädjen fram tills nästa match. Då blir alla ev fortsatta segrar desto skönare.

Själv väntar jag fortfarande på årets första, men den lär knappast komma på måndag...

Mia sa...

Tackar!
Jag är en obotlig optimist. IFK behövde så väl en bra start efter sommaruppehållet. Det var också en helt annan inställning hos spelarna. De krigade i 94 minuter. Segern skulle bara bärgas. Den inställningen har jag saknat. Jag tror att Thordarsons återkomst betyder så enormt mycket. Hans inställning, vinnarskalle och uppoffrande spel smittar av sig.

Varje poäng, varje seger som innebär att IFK håller sig på rätt sida om strecket njuter jag av.

Vi får väl gå på match tillsammans i Göteborg nästa år...

Mats Blom sa...

Jo, det blir garanterat Superettan nästa år... :(