När vi ändå var i Norrköping i helgen passade vi på att gå på hockey. Det var några år sen vi var på hockey i Himpahallen. Vita Hästen har en speciell plats i mitt hjärta. Minns -90 när det var fullsatt i Himpahallen och Elitserien var snubblande nära. Har ännu inte förlåtit Rögle för att de la sig i avgörande match... Jo, jag är långsint.
Om jag jämför med -90, är det enda som är sig likt den gamla slagdängan "Vita Hästen" i dansbandstappning. Charmigt! Nu var det ju inte 20 år sen jag var i Himpahallen, men ändå. Slagdängan håller än! "Vi är vackrast, vi är bäst. Hästen, Hästen, Hästen!" Melodin är väl "Rosamunda" om jag inte minns fel och det är väl ett passande namn på en häst?;-)
Är tacksam över att jag hade kappa på mig igår, för annars hade jag åkt på blåskatarr på de kalla stolarna.
Vi märker att det är 10 år sen vi flyttade från Norrköping. Vi skrattar i smyg åt den genuina Norrköpingsdialekten som hörs på läktarna. Undrar om vi låter så här i andras öron här nere i Jönköping?
Gårdagens motståndare var Tranås. De visade sig bli en munsbit. 8-2. Gott!
Skrattade varje gång som de körde "gnägget" i högtalarna efter mål.
Det är dock lätt att bli nostalgisk i min ålder. Saknade en Rauge och varför inte en ettrig Rob Brown... Vad synd att sönernas hockeybilder med Hästenspelare har försvunnit bland flyttarna.
måndag, oktober 25, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar