Ulvskog i ullstrumpor

Ulvskog fortsätter att trampa på i sina ullstrumpor. Är det inte kungen som ska näpsas, så är det "den stora borgerliga morgontidningen" eller som nu senast Länsförsäkringar. Ulvskogs budskap är tydligt, man ska tycka som socialdemokraterna. Punkt. För Ulvskog är socialdemokratin synonymt med staten och man kan lätt få intrycket att socialdemokratin är fullkomlig.

Det blir minst sagt lite pinsamt när Ulvskog försöker skylla den synliga rötan inom arbetarrörelsen på borgerliga ledarskribenter. Hon anser att arbetarrörelsen granskas mer noggrannt än andra. Har Ulvskog glömt helt glömt bort Skandiaaffären? Granskningen av tjänstebilar inom Röda Korset? Stadsmissionens lägenheter? Mera klädsamt vore det om Ulvskog tog avstånd från alla de affärer som rullas upp inom arbetarrörelsen istället för att skylla på tidningarna. Ulvskog som själv varit i tidningsbranschen vet ju att media ska vara den granskande makten. Att även arbetarrörelsen granskas är väl naturligt kan man tycka.

Man kan fråga sig om Ulvskogs alla utspel är en uttalad strategi att försöka flytta fokus från, för socialdemokratin, mer känsliga frågor. Utspelet mot kungen kom när kritiken var som starkast mot regeringens ageranden efter tsunamikatastrofen. Det senaste utspelet kom då diskussionen handlade om Perssons doktorshatt som hamnat på sned.
Om Perssons strategi med att utnämna Ulvskog till partisekreterare var att hålla sig på god fot med s-gräsrötterna ser han ut att ha gjort en rejäl missbedömning. Arbetarna på golvet är förbannade över att fackpampar skor sig på medlemmarnas bekostnad och vill ha ordning och reda. Inte heller kritiken mot kungen gick hem i stugorna. Maktfullkomligheten har fått ett nytt ansikte.

Nu ska det bli intressant att följa Ulvskogs egen lilla affär som den borgerliga tidningen Expressen redovisade igår på ledarsidan. Ulvskog är, som Ingela Thalén, var både partisekreterare och riksdagsledamot. Aktiviteten på hennes riksdagsarbete är tämligen låg. Inga anföranden, motioner, interpellationer, frågor och låg närvaro vid voteringar. Detta säger en hel del om hur man ser på förtroendet att vara riksdagsledamot från socialdemokraternas sida. Undrar vad väljarna anser?