Så var då melodifestivalspektaklet igång för i år. Och som alltid satt familjen församlad och ojade sig över vilka dåliga låtar det var, de fula kläderna o s v. Vi var ganska överens om att de låtar som tävlade i Göteborg var dåliga överlag. Bästa låten, som dock inte hörde hemma i en Melodifestival, var helt klart Papa Dees reaggelåt "My no 1". Den kommer nog att spelas i radio en del. Katastrof var Pay-TV och Cecilia Vennersten. The Wallstones, inte så lite beatleskomplex hos de grabbarna.
Låtarna som gick vidare då? Ja, Nordmans låt var helt ok med en bra text. Men denna Shirley Clamp. Kan inte fatta att hon går hem i stugorna. Alla låtar låter lika dant och hennes röst är ju som en korsning mellan Arja Saijonmaa och Cyndee Peters. Vem står ut med hennes vibrato? Man får ju vara glad över att hon hade ett så begränsat rörelseschema under låten annars kunde det ha blivit en "Janet Jackson".
Låtarna till andra chansen var inte speciellt bra de heller. Alcazar, nej. Och vad hade de på sig?!? Linda Bengtzings låt lät som om den var väldigt inspirerad av Orups låt "Pojkarna på rad", eller?
Till sist, varför skrek Alexandra Pascalidou hela tiden när hon talade? Hon hade ju mikrofon...
måndag, februari 14, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar