Kulturens villkor

Jag tycker att debatten som pågår om stöd till konstnärer och författare är ganska intressant. Läs gärna Marcus Birros Manifest som sprids till tidningar och i bloggosfären. Det märks ganska tydligt vilken syn människor har på kultur när åsikterna förs fram och det finns diken på båda sidor. Tänk att kulturfrågorna ska vara så känsliga, trots att det inte är någon större andel av offentlig sektors samlade pengar som går till kultur. Själv anser jag att kulturen har ett egenvärde och om bara marknadens krafter skulle få råda skulle kulturutbudet bli tämligen enahanda. Dessutom bidrar faktiskt kulturen till tillväxt och utveckling. Något som ofta glöms bort.

Funderade på en sak när jag åkte in till jobbet i dag och man skulle ju faktiskt kunna dra en parallell mellan idrotten och kulturen. Båda får offentligt resurser och jag tippar att idrottens kaka är större än kulturens. Det delas även ut idrottsstipendier, ges ekonomiska möjligheter för elitidrottare att träna o s v. Det betalas dessutom ut rejäla bonusar från respektive förbund till idrottare vid segrar i OS, VM, EM. Idrottare som är mångmiljonärer och dessutom har inkomster från reklamjobb. Hur ofta diskuteras detta? Det som möjligtvis diskuteras är att kvinnliga idrottare får sämre bonus och har sämre villkor att verka under.

För att ingen ska missförstå mig, så anser jag att både idrotten och kulturen behöver stöd. Både idrott och kultur är viktigt för ett samhälles utveckling och välbefinnande. Men jag tycker oftast att det är stödet till kulturen som ifrågasätts...