Är du en gråterska/gråtare?

Lyssnade på "Adam och Gry" när jag åkte in till Jönköping imorse. Gry berättade att hon fick tårar i ögonen när hon såg på de kämpande barnen i Lilla Sportspegeln. "Är du en gråterska?" undrade Adam förvånat. Sen följde en diskussion om att ha lätt till tårar av olika skäl förutom när någon har dött. Adam själv var en gråtare.

Ja, jag är en gråterska. Jag är otroligt blödig och tårarna kommer väldigt lätt - filmer, tv-program, idrottshändelser, artiklar i tidningar, böcker, låtar på radion o s v. Inte så kul att sitta på tåget och läsa Expressen och man måste blinka bort tårarna. Eller när man sitter på fotbollsläktaren och försöker svälja en klump i halsen som bara blir större och större.

Mina barn tycker att det är lite roligt att jag nästan alltid gråter när jag ser på film. Det kan t o m vara en barn/ungdomsfilm. Själv försöker jag gråta lite tyst och försiktigt. Men likväl ser de tårarna som trillar nerför kinden.

Maken är ingen gråtare och jag minns en gång när vi var på bio och såg "Broarna i Madison County" och tårarna rann likt ett vattenfall på mina kinder. Det var ju så otroligt romantiskt och sorgligt. Då säger han: "vet du om att du sitter och gråter över ett äktenskapsbrott?" Hm.