Gästbloggning av dottern

Efter ett antal timmar framför skärmen, letandes efter politiskt korrekta ord, är jag tacksam för en liten paus. Å andra sidan måste ju tankarna gå åt att formulera ett par schyssta ord på mammas blogg. I och för sig är detta det minsta jag kan göra för min mamma.

Fick en förfrågan att gästskriva ett par rader om vårt dygn i Norrköping, men nog kan jag få in ett par rader om annat också.

Detta skrev jag på Swebuss hem den 13 maj:
”Jag satte mig precis på den extrainsatta dubbeldäckade HV71-bussen mot mitt kära Göteborg. Mest av allt vill jag sova ett par timmar, hotellrum är tydligen inte min grej. Med något aggressiv punk i öronen och ”Svarta vykort” som underlägg för min lilla lapp jag skriver på, väntar vi nog alla på att bussen skall börja rulla.

Likt två småflickor gick mamma och jag fnittrandes upp och ner för Pekings gator. Vad vi fnittrade åt? Allt, kanske. Gamla minnen, igenkännande, skyltar, förbipasserande (får man det?) och lite till… vissa orsaker till fnitter bör nog behållas hemliga, det är för allas bästa. I alla fall mitt och mammas.

Vi åt på en restaurang på Drottninggatan som grädde på moset. Moset var förstås vår tjejiga roadtrip och releasen för ”Svarta vykort”. Ett par bord bort satt MC-knuttar och vi associerade osökt till dokumentären ”Snickeriet” och imitationer var ett faktum.

Säkert gjorde vi bort oss tusentals gånger under vårt dygn i vår gamla hemstad. Men det får man när man lever som i Gilmore Girls för ett ögonblick va?

Det enda jag kan komma på som fattades oss var glass. Med den slutsatsen kan vi säga att dygnet innehöll i princip allt.”

För att vara ärlig hade jag hoppats på att mamma glömt bort gästbloggningen, då jag nu fick rota i den stora svarta sopsäcken efter texten jag skrivit på bussen.

Resten av dagen skall ägnas åt b-uppsatsen, klippning av Eriks hår och packning av det sista i lägenheten.

Tack för mig / Sophia