Jag och en kollega passade på att låna tv:n i landstingsstyrelsens ordförandes rum (han är bortrest) för att följa Kallur, Holm och Wissman. Och det var svårt att blinka bort tårarna och svälja klumpen i halsen när det var ett faktum att Kallur missat bronset med en ynka hundradel trots att hon gör sitt bästa lopp någonsin. Så tråkigt och orättvist! Kallur var så värd denna bronspeng! Hennes tårar av besvikelse gjorde ont att se.
Holm fick en fjärdeplats. Vad ska man säga? Helt otroligt att killen från Bahamas sprattlade sig över ribban i sina gympadojjor.
Wissman - imponerande löpning och ännu en sänkning av svenska rekordet. Men hur långt räcker det i en final?
onsdag, augusti 29, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar