Tack och lov att vi fick våra barn i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Jag hade nämligen svår foglossning och det var ingen möjlighet att jag skulle kunna jobba. Jag kunde ju knappt gå. Jag var sjukskriven under nästan hela graviditeterna. Idag hade det inte varit godkänt för ersättning, enligt Försäkringskassan. Jag har fortfarande problem med viss instabilitet i bäckenet trots att det är snart 17 år sedan yngste sonen föddes.
Jag ställer mig oerhört frågande till Försäkringskassans ställningstagande angående svår foglossning. Hur ska man kunna sköta ett jobb om man inte kan gå, sitta, stå eller lyfta och i princip inte kan sova alls p g a svåra smärtor? De ständiga smärtorna tar oerhört mycket på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Varför tar man inte blivande mammor med svår foglossning på allvar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, den sista meningen: det kan man baske mig fråga sig.
Skicka en kommentar