En dag för avsked

Idag har jag tillbringat hela dagen hos min lilla älskade farmor som tyvärr är på sitt yttersta. Jag är så tacksam för att jag fick möjligheten att träffa henne igen. Krama henne, hålla hennes hand, smeka hennes kind. Jag var så rädd för att det skulle vara för sent innan jag kom fram.

Det känns mycket tungt att veta att lilla farmor inom kort inte finns med oss längre, men just nu önskar jag för hennes skull att hon ska få somna in lugnt och stilla och slippa all smärta.
Det finns hela tiden någon nära släkting hos henne som håller hennes hand. Det är i sig en tröst. Hon är inte ensam utan omgiven av kärlek.
När jag lämnade henne ikväll sov hon. Det var förmodligen sista gången som jag ser henne. Det gör ont.

Den dagen farmor får vila, har jag ingen av mina mor- eller farföräldrar i livet längre. Det känns konstigt. En generation finns inte längre, men banden finns alltid där och alla vackra minnen.