Så nära

Hur röstar svenska folket egentligen? Ja, den frågan gäller inte bara i Melodifestivalsammanhang. Men resultatet i gårdagens delfinal i Melodifestvalen var väl minst sagt oväntat. Den favorittippade Anne-Lie Rydé med "Så nära" nådde inte ens en andra omröstning. Låttiteln var minst sagt en självuppfyllande profetia. Hemma hos familjen Frisk var det Rydés låt som ansågs bäst. En härlig gammal hederlig schlager är visst passé om man ska tro på svenska folket.

Om de övriga utslagna bidragen finns inte mycket att säga. Dates "Hörde änglarna viska ditt namn" var en enda lång gäspning. Maffiagrabbarna i B-boys international feat. Paul M var det bästa rapinslaget i alla delfinalerna. Rickard Engfors feat. Katarina Fallholm var för mig helt obegriplig. Fattar inte alls vad det bidraget hade i Växjö att göra. Inte ens som pausunderhållning hade det varit bra.

Låtarna till andra chansen då. Obegripligt att svenska folket ansåg dem bättre än Rydé. Mathias Holmgrens låt var urtrist och själv var han otroligt stel när han skulle göra sina små danssteg och rörelser. Och hur kunde en låt med hög "Meat Loaf-varning" gå vidare? Katrina & The Nameless var tantrock så det räckte och blev över. Såg ni trummisen som satt och snurrade på trumstocken. Coolt. Not!

Så vinnarna. Gillar inte alls Nanne och hennes låtar har samma stuk. Inte heller hennes Tina Turner-spark höjer betyget. Hennes låt skulle på sin höjd ha räckt till andra chansen. Sen den slätstrukna bosanovan med Caroline Wennerholm. Obegripligt.

Deltävlingens värdar var sisådär. En överraskning var dock att den fagre Micke Leijnegard visade sig kunna sjunga. Pausunderhållningen minns jag knappt och det säger väl det mesta.

Nej, kvällens behållning var Rolf Nygård när han sa: "Det går bra att svara på svenska. Det är inte Smålandsnytt du talar med."