Maskrosornas krig

Rubriken syftar inte på Miljöpartiets kongress, utan på alla eländiga hundratals maskrosor i vår gräsmatta. Känns som som en ojämn strid. Hur många jag än drar upp, kommer det nya. Maskrosor är fina på en äng, men inte i min trädgård. Så här såg gräsmattan ut i eftermiddags.

Ska man ge upp och inse att man inte kan få bort dem? Bara försöka njuta av det gula? Nja, jag är inte den som ger upp och låter mig besegras. Kalla mig envis eller tjurskallig, jag tycker att målmedveten låter lite bättre. Resultatet av dagens strid

Flera timmar och tre överfulla korgar senare finns det inte en enda blommande maskros med rötter kvar. Nöjd! Min rygg är mindre nöjd...

När jag var liten fick jag 10 öre/maskrosrot av mina föräldrar. Dagens skörd borde nog räcka till ett inredningsmagasin att läsa på tåget till Stockholm imorgon.