Smittskyddsinsitutet presenterade häromdagen en undersökning som visade att ett sprutbytesprogram i Stockholm skulle kunna ha begränsat spridningen av HIV bland injektionsmissbrukare. Man pekar på att det är för sent att starta förebyggande åtgärder när ett utbrott av HIV redan har startat. Preventiva insatser måste finnas på plats i förväg och sprutbytesprogram är en del av detta. Därför är det extra beklämmande att Landstinget i Stockholm inte kommer till skott och inför ett sprutbytesprogram trots att man fattat beslut om detta. Vad väntar man på? Vad väntar Göteborg på?
Nu kan man inte jämföra Jönköping med Stockholm, men det finns även injektionsmissbrukare här. Och frågan om sprutbytesprogram är en het potatis. Tyvärr blir debatten inte alltid så nyanserad när frågan diskuteras. Inte sällan blir det en narkotikapolitisk fråga med moralistiska toner, istället för ett hälsopolitiskt perspektiv. Sprutbytesprogram anser jag bör vara en del av missbruksvården och en smittskyddsåtgärd. I debatten anförs bl a argumentet mot ett sådant program att det är få HIV-smittade bland injektionsmissbrukarna i vårt län. Ska vi vänta med att införa ett sprutbytesprogram tills vi har en smittspridning av HIV? Ja, då är det för sent. Det är cyniskt och inhumant. Tyvärr lär det inte finnas en politisk majoritet för ett positivt beslut om sprutbytesprogram.
Jag har tidigare skrivit om sprutbytesprogram här och här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag upprepar min kommentar från november 2009:
- Håller till fullo med dig. Motståndarna, som väljer att inte se sprutbyten som en hälsopolitisk åtgärd utan som ett uttryck för drogliberalisering, vadar omkring i okunskap och gammalmoralistisk dy.
Samma okunskap och gammalmoralism möter jag när det gäller t. ex. läkemedelsbehandling vid ADHD.
november 04, 2009
Visst är det tröttsamt! Tycker att det säger en del om hur man ser på sin nästa.
Skicka en kommentar