Ett "designat" syskon

Såg en debatt i Argument igår som handlade om ifall det var etiskt riktigt att "designa" ett syskon för att kunna använda stamceller från navelsträngsblod vid svår blodsjukdom. En fråga som inte är alldeles enkel att ta ställning till. Nu ska Socialstyrelsen pröva en ansökan från föräldrar om att "designa" syskon till sina svårt sjuka barn. Lagen tillåter nämligen detta i specifika fall efter prövning av Socialstyrelsen.

Jag är väldigt kluven till detta. Ska vi leka Gud och "designa" syskon för att de ska vara perfekta donatorer till en storasyster eller storebror? Nu handlar det visserligen "bara" om navelsträngsblod om jag fattat det hela rätt. Men finns det inte risk att utvecklingen fortsätter? Att fler donationer kan komma att göras från detta syskon längre fram? Det är ju en perfekt matchning. Ser vi enbart nyttoaspekten och glömmer varje människas egna unika värde?

Å andra sidan, hur skulle jag själv agera om jag hade ett svårt sjukt barn och enda lösningen var just en donation från ett syskon med perfekt matchning?

Läste en roman om detta för ett tag sedan. Den heter "Allt för min syster", skriven av Jodi Picoult. Kan rekommenderas.