lördag, april 21, 2007

Klara besked från Hägglund

Socialminister Göran Hägglund ger klara besked på DN Debatt idag; utländska kvinnor ska få rätt att göra abort i Sverige och en nationell handlingsplan för att minska antalet oönskade graviditeter ska arbetas fram. Två viktiga besked i frågor som den tidigare regeringen inte mäktade med.

Jag har tidigare skrivit om att det behövs en nationell handlingsplan för att minska de oönskade graviditeterna. Därför är jag extra glad i dag när jag läser om Hägglunds initiativ att tillsätta en arbetsgrupp för att arbeta fram en nationell handlingsplan.

Påminner om ledaren i Dagens medicin för ett par veckor sedan: "Göran Hägglund (kd) har rivstartat som socialminister. På bara ett halvår har han fått mer gjort än föregångaren Ylva Johansson (s) mäktade med på två år."

7 kommentarer:

Skuncke sa...

Vi minns hur den generösa abortlagstiftningen i tredje riket under Adolf Hitler slutade. Det var inte bara ofödda barn av utländsk härkomst man rensade ut. Lägger man till Alliansens accepterande av alla dessa hedermord så är det lätt att räkna ut vart Sverige är på väg.

Jag skulle kalla det etnisk rensning och inget annat. Att döda sin egen avkomma måste vara det värsta brott en människa kan begå.

Anonym sa...

"Att döda sin egen avkomma måste vara det värsta brott en människa kan begå."

Nejdå. Det värsta brottet en människa kan begå är när han/hon skaffar avkomma - och sedan låter blir att ta hand om det....

Mia sa...

Skuncke// Funderade starkt på att radera din kommentar p g a dina absurda paralleller mellan Tredje riket och svensk abortlagstiftning. Etnisk rensning? Det är så sjukt att det inte ens går att kommentera.

Vilken värld lever du i? Världen är inte svart eller vit. I den bästa av världar blir ingen oönskat gravid. Men nu ser inte verkligheten ut så. En abort är inget lätt beslut att ta, men ibland ser man ingen annan utväg. Att förbjuda aborter leder till illegala aborter med stora risker för kvinnan. Är det den vägen du vill gå?

Till sist, Alliansen accepterar INTE hedersmord.

Bengt Johansson sa...

Det är mer än hög tid för att svenskarna i gemen börjar ifrågasätta och protestera mot det här systematiska dödandet av barn. Det handlar ju nämligen om små barn med en egen kropp, även om framför allt kvinnorörelsen och feministerna av politiska skäl föredrar att kalla dem enbart för foster eller cellklump.

När ska barn som ännu befinner sig i livmodern äntligen tillerkännas ett människovärde? Kvinnan har "rätten till sin egen kropp". Men hon har inte rätten till barnets kropp. Eller hur?

Redan den befruktade äggcellen har allt genetiskt material som krävs för en människa. Allt annat resonemang är hårklyverier. En kvinna säger heller inte att hon har "blivit med embryo" eller med "foster". Hon säger givetvis att hon har "blivit med barn".

Den befruktade äggcellen har allt som krävs för en människa. Är inte en människa en människa bara för att hon/han inte har hunnit födas? Det handlar om fakta, inte politiska åsikter.

Vissa debattörer kallar abort “en demokratisk rättighet”. Än de ofödda barnens rättigheter då? Vad ger utomstående personer, inklusive barnets föräldrar, dem rätten att förneka dem den självklara rätten till liv?

Den fria aborten har visserligen stöd i lagen, som ett resultat av demokratin. Men demokrati som begrepp är i sig ingen garant för ett absolut och lika människovärde. Mammans och pappans eventuella ointresse för det ofödda barnet kan heller inte påverka dess absoluta skyddsvärde. I annat fall är man inne på en mycket farlig relativism av människovärdet.

Dessutom har en majoritet långt ifrån sällan alltid "rätt". Åsikterna styrs i den här frågan ofta av mediernas predikningar för fri sex och fri abort, inte vad som är bäst för det ofödda barnet. Nazismen i Tyskland hade för övrigt stöd av en folkmajoritet...

Det ofödda barnets vilja att leva vidare ska givetvis inte förväxlas med dess förmåga att uttrycka sin vilja. Allt liv har en inneboende vilja att leva vidare. Om du ändå tvivlar - fråga ett några år gammalt barn om vad han eller hon skulle ha gillat att ha blivit bortaborterad i stället. Det är ju det hela frågan gäller - rätten till liv.

Kritik mot aborter handlar inte att försöka "tvinga en kvinna att föda ett oönskat barn". Det handlar om att skapa en medvetenhet hos alla om alla människors rätt till liv – från livmodern till graven. Då skapas även en frivillighet att INTE vilja utföra abort. Vilket stadium i graviditeten som barnet befinner sig i saknar därför all relevans.

Mia sa...

Bengt// Varje abort är ett etiskt dilemma, vilket Hägglund understryker i sin debattartikel. Även jag har skrivit det ett antal gånger både i artiklar och här på bloggen.

Men ändå kvarstår faktum, kvinnor blir ofrivilligt gravida och väljer av någon anledning att inte föda barnet. Ett val som kvinnan får leva med resten av livet, eftersom det ytterst är hennes beslut.

Ska jag tolka dina många ord som att du anser att man ska förbjuda abort? I min mening är det att freda sitt eget samvete, men blunda för hur verkligheten ser ut för de kvinnor som väljer att genomgå en abort.

Verkar som att du helt missat att halva debattartikeln handlade om att förbättra det abortförebyggande arbetet. Ett arbete som i mångt och mycket varit eftersatt. Jag är stolt över att Hägglund tar tag i denna viktiga fråga.

Ställer mig frågan varför det oftast är män som främst agiterar i abortfrågan med ord som "systematiskt dödande" och drar paralleller till nazismen?

Anonym sa...

Ja, varför är män så engagerade i abortfrågan - men samtidigt är så många av dem oengagerade i uppfostran och vården av sina egna (för att inte tala om andras) ungar?

Bengt Johansson sa...

Hej!

Jag vill här uppdatera din kunskapsbas med hjälp av följande tänkvärda ledarartikel från tidningen Trons Värld (4 maj 2007):

Det ofödda barnet - människa eller inte?
Krister Holmström: Respekten för livet trängs allt mer undan av nya ideologier. Vår tids humanism och liberalism förmår inte att se klart när det gäller de ofödda barnen.

En farlig utveckling pågår. Jämställdhet och genderfrågor har blivit viktigare än den klassiska grundläggande värderingen att människans liv är okränkbart. Människovärdet trängs undan av nya ideologier.
Stefan Swärd, fil dr i statskunskap och ordförande i Evangeliska Frikyrkan, försökte nyligen få igång en debatt om abort. I en debattartikel iSvenska Dagbladet den 13 april ifrågasatte han att rätten till abort enbart betraktas som en kvinnofråga. För att belysa hur människovärdet trängs undan jämförde han abort med vanskötsel av djur.
”I Sverige har vi en utbredd respekt för livet. Vi värnar om våra fridlysta blåsippor, vanskötsel av djur är straffbart, att fälla träd hur som helst är straffbart och bonden måste behandla sina grisar väl annars slår djurskyddsmyndigheten till. Men det ofödda barnet då? Barnets öde avgörs om man är planerad eller inte, önskad eller inte, trots att hjärtat börjat slå redan vid den sjunde graviditetsveckan.”
Man skulle förvänta sig seriösa debattsvar utifrån principiella resonemang kring livets okränkbarhet. Men icke. Det enda svar som publicerades kom från en vilsen vänsterriksdagskvinna. Under rubriken ”Grotesk och djupt osaklig argumentation” gjorde hon inte annat än rabblade upp några av de gamla vanliga klyschorna om kvinnans ”rätt att bestämma över sin egen kropp”, med total förnekelse av såväl den andra individens existens - barnets - som av faderns relation till sitt ofödda barn.
Kanske kan Marcus Birro få igång en debatt utifrån sina erfarenheter, som vi berättar om på sidan 7. Men risken är att även den debatten aldrig går på djupet.
Kristendomen anklagas ofta för en mörk och negativ syn på människan som syndare. Ändå är det framförallt kristna som försvarar de ofödda barnens människovärde.
Kristen människosyn berör människans värde, människans kreativa förmåga och människans moraliska förmåga. I alla dessa tre dimensioner skiljer sig den kristna synen från den ateistiska humanismen.
Vår tids humanism och liberalism förmår inte att se klart när det gäller de ofödda barnen. Kristna däremot, som tar sin utgångspunkt i skapelsen av människan och i Guds kärlek, ser att även det ofödda barnet är en människa vars liv är okränkbart. Eftersom människan är skapad till Guds avbild växer såväl värdet av själva det fysiska mänskliga livet på jorden, som värdet av människan som en varelse för evigheten.
I synen på det goda och onda i människan är skillnaden mellan kristen och humanistisk människosyn ännu större. Ur den ateistiska synvinkeln framstår den kristna synen som pessimistisk och mörk när vi talar om människans synd och behov av frälsning.
Men det är en realistisk människosyn. I alla människor finns ondska, och det är mot den ondskan som rättssamhället måste skydda såväl födda som ofödda människor. Den ondskan växer och blir som farligast när den legitimeras av ideologier som förvrider sanningen, till exempel nazismen och kommunismen. Risken finns att även en del avarter av feminismen hamnar så långt från sanningen om människovärdet att den legitimerar ondska, till exempel mot de ofödda barnen.
Detta skulle vara hårda ord om inte den kristna pessimismen angående människan åtföljdes av evangeliet om Guds kärlek i Jesus Kristus. ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Den kristna pessimismen påminner om den läkares pessimism, som ger en allvarlig sjukdomsdiagnos för att i nästa andetag ordinera den medicin som gör patienten frisk.
Denna realistiska, och delvis pessimistiska, människosyn är också nödvändig för att ett någorlunda rättfärdigt samhälle ska kunna upprätthållas. Den kristna synen på människan som skapad till Guds avbild, kreativ och med möjlighet att göra det goda men fallen med dragning till det onda, är den enda hållbara grunden för ett rättfärdigt och demokratiskt samhälle där man tar på allvar att det mänskliga livet är okränkbart - även när det handlar om ofödda barn.
Bibelns första tydliga förbud mot dråp uttalades av Gud när han gav mänskligheten en ny start efter en period av ondskans herravälde på jorden. För att inte synden på nytt skulle ta över mänskligheten sa Herren till Noa, när han stigit i land från arken:
”Av varje människa skall jag utkräva vedergällning om hon dödar en annan människa. Den som utgjuter människoblod … ty Gud gjorde människan till sin avbild.” (1 Mos 9:5-6)
*Romarbrevet 5:8 **1 Mos 9:5-6

Krister Holmström

PS! Direktlänk till artikeln:

http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=133791