En lång gäspning

Igår var det alltså dags för debatt. Debatt med stort D. Persson och Reinfeldt skulle då äntligen(?) mötas i debatt efter många om och men. Om man hade förväntningar på att få höra något nytt, så väntade man förgäves. Det var mest en enda lång gäspning. De hade valt samma typ av kläder, t o m nästan samma färg på slipsen. Trist.

Statsministern la an sin bästa sagofarbrorsröst, tog av glasögonen, la huvudet på sned och talade mästrande till unge Reinfeldt och folket. Persson meddelade att han som "statsminister orkar ta ansvar för Sverige". Jasså? Han hade oskicket att avbryta Reinfeldt ett flertal gånger. Ohyfsat. Så mycket som Persson talade kunde han väl låtit sin motdebattör tala till punkt åtminstone. Faktum var att Persson var så långrandig så Adaktusson fick påpeka detta vid ett par tillfällen. Vad som var än mer tröttsamt var Persson prat om högern som raserade den svenska ekonomin i början av 90-talet. Och hotet om att en högerpakt leder till höjda räntor så att folk får gå från hus och hem och mängder av företagskonkurser. Har vi hört det förut? Är inte folk trötta på denna vals?

Reinfeldt då? Jodå, han klarade sig väl hyfsat och fick in ett par kängor på statsministern. Tonen var resonerande och mild och han var inte långrandig som Persson. Kort sagt framstod Reinfeldt som en trevlig person. Reinfeldts upprepning av att "förtidspensionering är en mänsklig återvändsgränd" var bra. Utanförskapet måste tas på allvar. Det blev mest prat om ersättningsnivåer och skatter och han hamnade ofta i försvarsposition. Om man fick önska hade det varit mer intressant för svenska folket om Reinfeldt pratat mer om vad en borgerlig regering vill åstadkomma vid ett regeringsskifte.

Nej, det var en seg och trist debatt och opinionsmätningen visade att det var i princip jämnt skägg, men med ett litet litet övertag för utmanaren Reinfeldt.